2LAX9

Känns väldigt glädjande att se tillbaka på året. För det har ju varit ett toppen år på alla sätt och vis. Om vi skall försöka börja i någon ände så varför inte starta med sportåret, sett ur TL:s ögon? Jo fan, vi kör! Trodde verkligen inte att jag skulle få uppleva något historiskt som kapten för Warbergs juniorlag. Vi tog hem juniorallsvenskan och det hela slutade med en, i mina ögon, fullt godkänd 6:e plats, i Sverige. Saknar verkligen tiden med gubbarna, saknar verkligen matcherna som gällde något. Saknar känslan, att som kapten, beträda Sparbankshallen inför 500 personer i en åttondelsfinal i SM. Och jag saknar Tobbe Alderhammar, svider att erkänna men så är det. En riktigt duktig tränare. Om han hade varit kvar i Wic så hade jag förmodligen inte spelat i Läjet. Inget fel med Läjet, inte alls. Trivs bra även där. Fotbollen då? Jodå, GIFs segertåg fortsätter och även om femman då och då blev problematisk så var ingen av oss oroliga. Och det känns förbannat skönt att tysta alla tvivlare. Next step: Division 4 Halland.

I övrigt då? Jodå, en kulturresa till Cypern och Ayia Napa den 29 maj. Vi upplevde, utforskade och gjorde alkoholkulturen i Ayia fucking Napa till något extra. Mycket fest, glädje och gemenskap med många sköna lirare. Balen hamnade på jumboplatsen under studentveckorna. Inte för att den var tråkig utan för att studenten och Napa var så mycket bättre. Skolavslutningen då? Jodå, träffade Elin Hedbris för första gången. Förstår inte riktigt varför hon skulle skrika efter mig, men det gjorde hon och nu, ett halvår senare är det henne jag kommer att symbolisera med 2009. För vi blev tillsammans och det känns overkligt men samtidigt fantastiskt!

Visst finns lågkonjukturen med på kartan som en ond ande, svävande över allt gott. Men den har inte drabbat mig nämnvärt mycket. Visst önskar jag att jag vore JW då och då. Men med tanke på mina, i nuläget låga utgifter, så klarar jag mig bra.

Vet inte riktigt vad jag skall ha för förväntningar inför 2010. Jag tror inte att 2010 kommer att överträffa 2009, jag tror verkligen inte det. 2009 var utan tvekan, det år påverkat mig mest som människa, ur en jävligt positiv synvinkel.

TL-bloggen önskar ett gott nytt år!

Så minns vi 00-talet

Ska nu ge mig ut på väldigt hal is och debattera, argumentera eller kritisera. You name it.

Har inte kunnat undvika Aftonbladet och deras "så minns vi 00-talet" och visst är det alltid trevligt med tillbakablickar och krönikor. 90-talet lär vi ju minnas som någon slags It-bubbla om sisådär 50 år. Tekniken och alla dess möjligheter togs emot med öppna armar och utvecklingen är helt sjuk, än idag. Det kommer att expandera ännu mer. Men 00-talet då? Jag vill nog påstå att ordet globalisering speglar dagens värld sådär "superduperbra". För alla är vi närmare varandra. Detta trots avstånd, religion och nationalitet. Alla borde ju vara vinnare, tänker du kanske. Det är ju faktiskt skitnice att kunna chatta med allt och alla på ansiktsboken, verkligen jätteroande är det att kunna läsa om din kompis fyllestatus eller din resepolare från Thai. Internet överlag borde ju vara världens mest fantastiska uppfinning, google och NE har ju alla dina svar inför prov och skoluppgifter. Men internet är, numera, så mycket mer än bara kul och häftig grej att surfa in på. Internet är makt, kommersialism (med reservation för felstavning) och yttrande frihet. Obama vann exempelvis valet 08 för att han lyckades bäst med att övertyga "F & Y-generationen" (Facebook och Youtube). Visst sympatiserade även en hel del andra med han, men ändå, internets påverkan och inverkan på valet var faktiskt skrämmande. Och låt oss nämna Muhammedkarikatyren som satte Danmark i, en aning, obekväm situation. Några ironiska bilder som publicerades i en dansk tidning påstår säkert den ovetande. Men fan, de hånade och ironiserade ju Muhammed, vår jesus. Och det blev ingen kul grej, danskarnas handel uteblev med de muslimska länder som kritiserade bilderna. Och tack vare globalisering så drabbades även vi svenskar. Arla foods är ju som bekant har ju svenskar och danskar som ägare och man behöver heta Anna Anka för att inte förstå hur det hela hänger ihop. Många drabbas, oavsett handlingar.

Slutligen vill jag bara poängtera globaliseringen genom att ett talande exempel. Varför sitter jag, Tobias Larsson och bloggar klockan 10 en måndag? När jag istället borde jobba, som vanligt folk. Jo, höjdarna i USA var väldigt generösa med huslånen till den amerikanska befolkningen. Vilket i sin tur, så här ett år senare, har skapat den en arbetslöshet och världsdepression som kan mätas med börskraschen i New York 1929. Hela Island har ju nästan gått under för guds skull. Visserligen är jag inte arbetslös, men jag jobbar max 2-3 gånger i veckan och detta på obekväma tider. Personligen ser jag ingen skillnad på det och gå på a-kassa.

Å andra sidan var ju 00-talet ganska så okej ändå. Killers startade upp som band, Laila Freivalds avgick som utrikesminister, Zlatan gjorde sig stor som fotbollsspelare, årskurs tre på Peder skrivares skola. Och som grädden på moset, sockret på kanelbullen och toppen på allt så träffade jag Elin fucking Hedbris och det känns till skillnad från globalisering, kommersialism och politik inte särskilt komplext utan fantastiskt jävla bra. End of story.

Våga och vinn?

Varför händer inte detta mig i detta nu? Tänk er tanken att kunna för skratta lågkonjukturen och all jävla arbetslöshet i ansiktet? Att riktigt förnedra skiten! Lite snabba cash, hade för stunden, inte varit helt fel. Men om man lägger korten på borden så inser jag att jag har otur i spel, men desto mer lycka i kärlek.

Kings & queens

Denna låt är utan tvekan, det bästa som har hänt december och Sverige i musikväg!

Julproblematik

Har idag, endast en julklapp kvar, att inhandla. Det känns på många sätt skönt att slippa trängas och svettas bland julstressen de sista dagarna före jul. Överlag är jag väldigt nöjd med klapparna, kanske framför allt till flickvännen men också till föräldrarna. Problemet med juklapparna är för mig inslagningen av presenterna. Jag är så sjukt dålig och resultaten blir pinsamt dåliga. Jag föddes verkligen med tummen mitt i handen. Jag lyckas verkligen med att misslyckas med utmaningar och saker som treåringar skulle klara av med ögonbindel. Jag har en sanslös förmåga att komma ihåg betydelselösa fakta. Jag kommer till exempel ihåg alla mina klasskamraters födelsedatum i skolåren 1-5 och även en del andras, jag kan rabbla målskyttar från divserse olika mästerskap. Men jag förstår inte vad de ger mig idag annat än en töntstämpel i pannan. Det hade ju varit så mycket enklare att vara en händig man som kan måla, snickra eller tapetsera om på egen hand. "Atft försöka duger" har jag alltid hållit mig till.

Fotbollserotik

Julen kom tidigt i år:

14.30 Everton-Liverpool

17.00 Arsenal-Chelsea

19.00 Barcelona-Real Madrid

Noetik

Slukade igår Browns senaste kioskvältare (Den förlorde symbolen) och den var, för att citera Andreas Larsson/Filip Svenberg, fantastiskt bra. Tänker inte göra någon recension men bokens innehåll har väckt mitt intresse. Kan inte låta bli att fascineras över alla dessa gåtfulla och mystiska mysterier som existerar i världen. Religiös symbolik är så mycket mer intressant än att bara beröra grunderna i de olika religionerna. Nu till något mer avancerat- Noetik. Noetik var för mig obekant innan jag läste boken. Men kort och gott brukar man använda noetiken då man vill besvara gamla och obesvarade filosofiska frågor med hjälp av vetenskapliga metoder. Exempelvis: Hör någon våra böner? Jag vet inte om Dan Brown använde sig av konkret och sanningsenliga fakta när han beskrev detta, sjuka exempel, i boken. Och jag vet inte heller hur långt fram i forskningen som vetenskapsmännen är. Men Brown brukar basera sina böcker på ren och skär fakta, vilket han gör grymt imponerande. I bokens handling studerade en av huvudpersonerna människans själ. Hon mätte, med hjälp av en våg, själens vikt. Det hela låter rätt sjukt, men för att göra det enklare skall jag förklara:
En gammal och väldigt sjuk man (f.d läkare), ville hemskt gärna offra sin kropp åt vetenskapliga test och framsteg. Han lades därför i stor genomskinlig låda, lite av en kuvös. Ingen luft och inga lufthål. Ingenting fanns att tillgå, ordet vakuum är därför inte långt i från en precis beskriving. Innan locket lades på vägdes den gamla mannen. Och sex minuter senare, när mannan tagit sitt sista andetag, förändrades vikten. Inte mycket, men anmärkningsvärt. Vetenskapsmannen (i det här fallet kvinnan) mätte själen och den lämnade, bevisligen, kroppen.

Jag har aldrig varit intresserad av naturvetenskapen och alla dess experiment. Men låt oss tänka att noetiken kan besvara våra mest olösta och förbjudna frågor. Det skulle inte bara vara sjukt och en odiskutabel Nobelpris vinnare, det skulle ju även omkullkasta hela världshistoriens idéer och tänkanden.

Så mycket mer än att spela FIFA

Jobbar ju som beknat som personlig assistent. Även om jag önskar att arbetstiderna vore mer och bekvämare så trivs jag, för tillfället, väldigt bra med jobbet. Personligen har jag utvecklats som individ, ett annat perspektiv på livet får man definitivt. Och även om jag inte alltid tömmer diskmaskinen, städar mitt rum frivilligt eller dammtorkar hemma så får innehar man ett stort ansvar på jobbet. Och det sköter man. I kväll bär det av mot Göteborg. Frölunda möter HV 71 och jag och en ytterligare assistent tar med oss killen vi sköter om (och hans kompis). Det generar i vissa fördelar (VIP-lounge, gratis matchbiljett, gratis mat och en fantastisk hockeymatch som grädden på moset) och visst känner man sig privligierad. Sport i allmänhet, Barcelona och Zlatan Ibrahimovic är vår killes stora intressen och därför kretsar vardagen mycket kring just detta. Det blir därför mycket FIFA och alla tv-sända matcher med Barcelona och exempelvis Frölunda förekommer ständigt. Slappt och "ett hån mot oss vanliga arbetare" hör man ofta om assistenters arbetsuppgifter. Kan i viss mån hålla med om att FIFA inte är särskilt ansträngande. Men ibland blir jag så jävla lack på människor som saknar kunskap och förståelse. Vårt jobb handlar om att stimulera och sköta om en människa som vi, när hans föräldrar är frånvarande, har ett hundraprocentigt ansvar över. Om något skulle hända så kommer skuldkänslor som ett brev på posten och uttrycket "ta med sig jobbet hem" borde ibland exemplifieras med personliga assistenter. Ville bara få det sagt.

Best of 200-dagars

Imorgon går tydligen 200-dagars av stapeln. För ett år sedan var det vi som räknade dagarna och hade Napa i kikaren (visserligen funderar somliga av oss på att, återigen, göra Napa osäkert i juli-10) men tiderna förändras och studenttiden, our fucking time of life, är ett avslutat kapitel. Själv minns jag 200-dagars som igår. Jag, Filip och Dannyboy agerade musketörer och helt okryddat var den utklädnaden den bästa under Oscars den kvällen. Men å andra sidan, vem lägger till vem och vad man är utlädd till när dimman är som tätast? Att hälsa med de vanliga standardfraserna var för oss förstföddsa nittiotalister obekant. Istället kunde det låta: "Kul att se dig. Vad fin du är. Men vad ska du föreställa?" Jag antar att det lär bli samma grej imorgon. Annars var 200-dagars jävligt lyckat; Axel däckade på toaletten och vaknade upp full och utan minne dagen efter. Filip brände nästan ett fyrsiffrigt belopp i baren och själv brände jag 700 och som grädden på moset så stals mitt bankkort. Drygt 2000 länsades och största delen av pengarna spenderades på Akropolis enligt kontohistoriken. Så här i efterhand har jag funderat över det mest komiska med hela grejen och jag väljer mellan följande alternativ.

1. Att jag ringde, väldigt onykter, och spärrade mitt bankkort. Stackars Handelsbanken.
2. Att idioten till tjuv spenderade pengarna på stans sunkigaste pizzeria, vilken loser. Jag hade kanske inte väntat mig att killen skulle investerat i ett byggnadsprojekt eller skänkt bort pengarna till Röda Korset, men Face, MQ, Davids eller vad fan som helst?

200-dagars var överlag den sjukaste festen. Flest människor gjorde bort sig och flest människor hade svaga/obefintliga minnen av kvällen. Fantastiskt kul var det och jag är uppriktigt avundsjuk på alla treor som kommer beträda Oscars imorgon. Inte Daniel, fan vad jag älskar Sverige och åldersgränser!

Innebandyklubben Warberg

Vann idag, i mina ögon, årets match mot WIC med 9-4. En rolig match och en väldigt speciell sådan för egen del. Att beträda Idrottshallen var verkligen speciellt, sjuka minnen började att spelas upp i huvudet och det var verkligen förbannat ovant att spela mot Warberg och inte i den blåa dressen. Jag tycker verkligen om Warbergs seniorlag och jag är imponerad över juniorlagets sätt att spela och jag saknar förra året något sanslöst mycket. Men å andra sidan tycker jag hela föreningen är ett skämt. Vore det inte kul att, som Sveriges bästa lag (AIK innehar också den tronen), kunna skryta om sitt juniorlag och skicka upp talang efter talang i seniortruppen? Det vore fel att säga att WIC struntar i talangerna för att Daniel Gunnarsson (grym kille!) gör succé just nu. Även Oscar Lindengren förtjänar beröm.

Men jag är duktig på att räkna: Joakim Friberg, Mikael Hage, Simon Bundgaard, Pierre Gustafsson, Alexander Ek och även jag själv är rätt tunga namn att förlora. Listan kan fortsätta i: Kristoffer Elisson, Niklas Järläng, Daniel Larsson och om vi går tillbaka till det förra juniorlaget som splittrades så hittar vi spelare som Gustaf Zimmerman och Anders Larsson. Visst finns det spelare som väljer fotboll elller jobbet före innebandyn men flertalet av mina exempel (och det finns mer) var seriöst satsande på innebandyn. Lägg ihop ovanstående spelare med exempelvis Johan Ahlberg, Mattias Hallengärd, Alexander Berntsson och Andreas Nordenwall så kanske ni inser potentialen.

Tycker det hela är tragiskt, för att om Warberg kunde behållt alla talanger så hade vi/de förfogat över Sveriges bästa talangfabrik efter Riksinnebandygymnasiet i Umeå. Helt okryddat.

Tycker även att det kändes förbannat skönt att visa kaxiga, självsäkra och "jag-skiter-om-laget-förlorar-så-länge-som-mitt-barn-gör-mål" människor att Läjet var och för tillfället är bättre än Warberg. Inga namn nämnda.

I kissed a girl

Har alltid sagt att Robbie Williams är världens bästa liveartist, detta fantastiska perormance är heeelt sjukt!

Slaget vid Lutzen

Snart 500 år sedan Gustav II Adolf stupade vid slaget i Lutzen. 1632 var ordet, året då Sveriges stormaktstid fick ett drastiskt slut. Tydligen var Gustav II Adolf en jävel på att se dåligt och därför kom skottet som en överraskning. Men det mest noterbara var att dimman låg som tyngst just vid denna tidpunkt och det för oss osökt in dagens parallell som innebär lagfest på Ankarvallen. Äntligen får jag valuta för pengarna för övergången till Alé les blues, äntligen får jag vara med om en sjuk lagfest i sann TLIF-anda. Och inte är ni dummare än att ni ni förstår sambandet mellan Lutzens dimma och kvällen som väntar?

Nej, inte fan kan man vara så korkad.

Sen vet jag mycket väl att Lutzen är felstavat, men hur skriver man det där tyska u:et med två prickar?

Bye bye Bajen

Tycker på något sätt synd om Bajen, trots sitt geografiska läge i 08-regionen. Hammarbys fans (med betoning på fans och inte huliganer) skapar alltid en vacker och varm stämning på Söderstadion som även den är en, något osvensk arena, som skapar grymt tryck på matcherna. Vidare tycker jag att Bajen, under Tonys ledning, faktiskt försökte spela rolig fotboll. De lyckades till viss del, men poängen fick de aldrig. Att sen huliganer, styrelse och sportchefer inte verkar ha alla hemma gör väl inte direkt att Hammarbys superettanäventyr, i förhand, kommer att känns som en kortvarig visit? Fel, fel, Hammarby har ju varken styrelse, sportchef eller tränare och det gör läget ännu mer prekärt.

Vill till en början säga att ingen av 08-lagen tilltalar mig i smaken, men om jag var tvungen (dessa i-landsproblem, lägger snart ner bloggen) att välja en klubb så hade jag valt Hammarby. Oavsett var man har sina sympatier och oavsett hur mycket elände vissa supportrar ställt till med kring Hammarbys matcher samt hot och jävelskap mot personal går det inte att komma ifrån att nästa års allsvenska blir lite fattigare. That's it.

Time's running out?

Ibland vore det förnuftigt att stanna upp och fundera i vardagen, detta är något jag misslyckas med. Dagarna, veckorna, månaderna och åren går och går. Inte fan var det längesen jag bada, fyllde 19 eller pussade på Elin under vår första månad nu i somras? Tomas Ledins poetiska låt "Sommaren är kort" är med matematisk exakthet- helt korrekt och sann. För det är vad sommaren är och var, kort och snabb. Såg verkligen inte fram emot hösten när löven började falla, men plöstligt inser jag att den årstiden snart också är förbi. Advent infaller om en månad drygt och snart övergår vi i november månad. November/december= Vinter (rent formellt, vinter innebär regn och rusk i Varberg och detta kan lätt översättas till höst).

Jag hoppas dock innerligt på en vit jul. Julen är fantastisk och jag har redan börjat ladda mentalt inför all julmat som jag ska vräka i mig. Men som sagt, lite tid kvar är det innan tomten kommer. Men tiden och dagarna kommer flyga förbi och några dagar före jul skall jag stanna upp i julstressen, reflektera och läsa i genom detta inlägg. Perspektiv på livet kallas det visst.

Extrema åsikter

"För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

(...)

Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”. Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år."

/ Utdrag ur Jimmie Åkessons (Sd) debattartikel i Aftonbladet 19/10 2009.

När jag ska nu vädra min politiska näsa så fullkomligt föraktar jag detta parti och stödjer FULLT Aftonbladets annonsförbud mot partiet. För det första är Åkesson fantastiskt ocharmant, dialekten han talar är på gränsen till värre än småländska. Det största hotet mot Sverige är utan tvekan Sd. Med partiets radikala och extrema åsikter skulle vi gå bakåt 50 år i tiden och samhället skulle delas upp där invandrarna skulle hamnat längst ner i hierarkin. Förstår inte hur man på sitt samvete kan säga: "Jag är Sverigedemokrat" Förstår man inte att flertalet av människorna tittar snett och tar rejält avstånd? Förstår inte hur de kan hata den svenska mångfalden så mycket? Och slutligen, förstår de inte att de skakar om hela politik-Sverige? När alliansen och de röd-gröna partierna är beredda att samarbeta för att hindra Sd:s utveckling, har man då inte förstått att man inte hör hemma i politiken? Fick nyss höra att Sd ligger på gränsen mellan 3-4 % enligt Sifo-undersökningarna. Visste visserligen att patrioter existerar men till det stora antalet? Med Sd i riksdagen kan det sista "Zlatan-fenomenet" vara född och det är tragiskt. Föraktar verkligen extremistpartier!

För övrigt föddes Tobias "K-G" Larsson denna dag, politik engagerar och är onekligen intressant!

Gossip boy?

Har många gånger funderat på att starta en "Gossip-blogg", tänk er möjligheterna. I lilla Varberg sprids ju rykten lika snabbt som klamydia i Ayia Napa. Tror den på många sätt hade varit underhållande, pinsam och hjälpsam. Många av oss alkoholkonsumenter får ju faktiskt minnesluckor. Det är här min fina idé kommer till användning. Efter att, på söndagsmorgon, checkat internetbanken (pungspark i 11 fall av 10) surfar man sedan vidare för att ta reda på vad man åstadkommit, lyckats och misslyckats med på Gossipboy-bloggen. Smidigt va?

Helt seriöst tror jag idén hade gett klirr i kassan och samtidigt blivit en rejäl snackis i lilla Varberg. Folk hade verkligen haft bloggen i åtanke på lördagskvällen när dimman, tätt ligger över Varberg.

XoXo, Gossip boy.

Henrik Larsson

Henrik Larssons fotbollskarriär är till ända efter säsongen och för mig tillhör han toppen av Sveriges bästa fotbollsspelare, genom tiderna. Unga talanger borde studera Larsson. Hans avslut, fantastiska targetspel, hans försvarsspel och hans intelligenta fotbollsförmåga. Tycker han på många sätt är en legend, att helt obehindrat kunna lira innebandy på en försäsong för att drygt ett halvår senare starta i a-landslaget tyder på en viss kapacitet. Det tyder också på en viss auktoritet, Larsson gjorde som han ville och Helsingborg och landslaget fick vackert köpa att Larsson valde innebandy framför försäsong. I annat fall hade de riskerat att bli av med killen.

Media hyllar Larsson och han lär få en saftig hyllning på fotbollsgalan. Tycker verkligen han förtjänar att hyllas. MEN, blir så jävla lack på människor som spyr ut galla över Larsson ("inte en dag för sent Henke", "Zlatan är mycket bättre" etc.) på alla olika forum och kommentatorsfält med avsändaren. Patetiska människor som aldrig någonsin kommer bli lika framgångsrika. I grund och botten handlar allt om avundsjuka och det är sorgligt att vissa människor lider av det. Ville bara få det sagt.

Under ytan

Hoppsan, liket lever, igen! Under den drygt månadslånga bloggfrånvaron har, det på ytan, inte hänt mycket i Tobbe Larssons liv, jag är fortfarande 188 cm lång, fortfarande den killen som föredrar Colgate framför Pepsodent och fortfarande den där killen som är tillsammans med den fantastiska Elin Hedbris. Under ytan växer drömmarna och visionerna lika snabbt som depressionen kommer göra under nästkommande veckor. Ni kanske, lite nyfiket undrar, vad jag med detta påstående menar, låt mig ta denna dag som exempel.

Måndagen den 19 oktober vaknar jag tillsammans med cirka tre deciliter näsblod som av någon anledning uppkommit i min snok, efter att ha stoppat flödet reser jag mig upp och blickar ut över vyn som sträcker sig över Kagabäcken. Regnet duggar och vinden tjuter, himlen är grå och får faktiskt Susan Boyle att framstå som stimulativ och upplyftande. Inte heller är temperaturen upplyftande. Tanken som slår mig: Vad gör jag i Sverige och Varberg? Funderar över dagens schema och inser att dagen är sysslolös. Tänker sen tanken att helgen "bara" är fyra dagar bort, funderar sedan vidare och inser att helgen inte alls är lika helgonförklarad som den var för ett år sedan, orsaken? Jobb, jobb och jobb. Frågar sen mig själv: Varför längta till helg?
Tänker sen på Elin Hedbris och inser hur gärna jag vill umgås med denna fantastiska människa, kommer sen på att hon går i skolan när jag är ledig och att hon är ledig när jag jobbar, vilket i praktiken bidrar till ganska lite, men essentiell, kvalitetstid. Klockan 18 börjar det mörkna och mörkare kommer det bli, tidigare och tidigare på dagen.

Lyssnar sen på Keatings: "Life is a rollercoaster" och inser att balladkillen har rätt. Det går upp och ner. Just nu känns livet down men på lördag drar exempelvis dimman in över Påskbergsvallen och Varbergs GIFs klubblokal och jag ser fram emot det, känns så välkommet med att fira en lördag i bokstavens G:s tecken: Glädje, gemenskap och guld. Ska visserligen jobba söndag 10-16, men på något sätt känns det rätt okej. Och Elin, du gör min vardag fan så mycket bättre, jag hoppas du är medveten om detta?

Jag har för övrigt blivit lite inspirerad av Easystreets flitiga bloggande, jag får fan skärpa mig. Albin sitter ju på bloggtronen i Lajet, får ju åtminstone ge killen lite konkurrens. Jag lovar bättring med bloggen.

Liket lever

Har, på något sätt, blivit en oerhörd idétorka hos tobbelarsson. Förutom att <3lin Hedbris fyllt 18 (jaja, Robin och Klara med. Alla är de födda den 26/9.) så är det på händelsefronten intet nytt, så att säga. Tur att ett gäng killar skakar om vardagen i Sverige. Att flyga helikopter, bryta sig in i en välbevakad byggnad och mitt framför polisens ögon baxa sisådär en halv miljard är för mig häftigt. Missförstå mig rätt nu, i ett land som Sverige, där säkerhet, respekt och ett väl fungerande rättssystem är A och O och där korruption och en etablerad maffiakultur saknas så kan jag inte låta bli att fascineras över planeringen och utförandet utfördes så skickligt. År av planering borde ha krävts och insiderhjälp måste ha krävts. Annars låter hela grejen högst osann. Samtidigt fördömer jag all typ av kriminalitet så att anmäla dem till Aftonbladets "Sveriges hjältar" kampanj känns inte passande.

Ville med detta korta blogginlägg uppmärksamma och diskutera denna kupp som får Jönssonligan att framstå som en påse kattskit jämfört med rånarna i onsdags. Vill också påpeka och bevisa, att jag inte, likt Bajen grävt ner mig fullständigt. Jag lever i allra högsta grad här på blogspot.

/ T.

Sötsaker och idioter

Stod och målade staketet på Blomsterlandet denna vackra sensommardag. Plötsligt ser jag hur ägaren till Grönsakslandet kommer ut med en blond, ung tjej i 14-15 års åldern. Nyfiken som man är spetsade jag öronen. Tjejen fick väskan och jackan visiterad och hennes ansikte ljög inte, hon hade stulit. Är väldigt, väldigt säker på att denna tjej (till synes helt originell och vanlig, en person som inte sticker ut i mängden och ett ansikte man lätt hade glömt) lider av en identitetskris. Väldigt säker är jag på att hon skulle stjäla för att klättra upp i hierarkin bland kompisarna. Synd bara att hela grejen fallera. När hon gick ut från affären var hon till synes oberörd. Din dumma, tragiska och inkompetenta idiot, tänkte jag och skvätte ytterligare färg på mina händer och kläder (och även väggen). Snacka om att, redan vid 15-års ålder hamnat snett, samhällets baksida är att vänta. En baksida där kriminaliteten härjar.

Innan fikarasten frågade en tant om det verkligen var rätt tid på året att måla och om jag visste några tips och råd för den icke kunnige. Jag tror jag var lika ovetande angående målning som hon var om sin korkade fråga. "Vet inte, svarade jag. Det beror väl på vädret, så länge det inte snöar eller regnar så är det bara att måla, avslutade jag." Tack, tack fick hon tacksamt kraxat fram. Kan det inte sluta födas mer idioter på denna planet?

Blev väldigt matt och irriterad över dessa händelser. Gick därför in och åt upp sista äppelkakan (med vaniljsås, oerhört väsentligt!) och tänkte en stund på Elin. Återupptog arbetet och kände mig genast bättre till mods. Tänk vad sötsaker kan göra människor lyckliga!

The best of summer 09 (and thoughts about the future)

Tänkte på något sätt sammanfatta en sommar som går till historien, som den absolut bästa och minnesvärda hittils. Ayia Napa, studenten och Elin är alla fantastiska upplevelser som knappt går att beskriva. Inser nu att det är mer eller mindre än ett år sen vi bokade Ayia Napa. Och resan i all ära, men nedräkningen var inte fy skam den heller. Sommaren 09 var sommaren där jobbet tog mycket tid, jag jobbade dock alltid med glädje. Känns verkligen som om vi gjorde Victor glad och att bada, spela fotboll, spela FIFA och åka till Liseberg är onekligen kanon under arbetstid. Dessvärre blir det inte lika mycket jobb i vinter. Att jobba kvällar och helger är hyfsade, men inte ultimata tider. Vill därför förändra vardagen, göra något radikalt och oväntat!

Är trött på att vara rastlös och uttråkad på dagarna, är trött på att sitta framför Facebook och se alla jävla "Farmville" updates som hela tiden dyker upp. Är jävligt trött på att känna sig arbetslös fastän man är deltidsantälld. Känns fel att klaga när andra sitter hemma och verkligen är arbetslösa. Ska därför förändra vardagen, göra den till något bättre och mer varierande. Har inte kuken i mig att göra något i stil med Easystreet och hans London-äventyr, "våga och vinn" passar inte mig helt enkelt, vill inte heller åka i från mrs Hedrbris. Funderar därför på att börja plugga, kanske på distans eller deltid. Har även börjat planera på diverse resor. En trip till Barcelona i december är på gång och en sjuhelvetstrip där Tobbe Larsson och Kalle Blom gör en world-tour vintern 2011. Dubai, Thailand är mer eller mindre spikat och Malysia, Singapore och Vietnam är även potentiella resmål.

Många vindar hinner blåsa, men inte fan är det fel att ha drömmar?

Konsten att sälja lösnummer

Helt seriöst, vem fan blir sugen på att köpa Hallands Nyheter? Deras löpsedel är så patetisk att den får tidningar som Bamse, Se & Hör och Fiskelycka att framstå som intressanta, läsvärda och roande. Hade det inte vara att så att Jonatan "Ice-age Sid" Berntsson jobbat på tidningen och skriver så roande och bra så hade jag sågat Hallands Nyhter (en av få anledningar till varför jag läser tidningen) sönder och samman. Men jag tycker verkligen inte om tidningen, jag gör inte det.

Sporten idag

Tycker Halmstad BK skall ta sitt förnuft till och sparka Janne Andersson åt skogen, känns verkligen som om resultaten bör förändras och jag tror man gör bäst i att sparka Andersson om man vill undvika Hallandsderbyt mot Falkenberg nästa år i superettan...För övrigt skäms man mer eller mindre över att hålla på Halmstad BK just nu. Hela föreningen känns stenålder och jag går fan så mycket hellre och kollar på Svensson, Kimmo och Emanuelsson i Sparbankshallen än Per "Texas" Johansson, Mikael Rosén och någon av bröderna Kujovic på Örjans Vall.

Apropå WIC så förvånades jag över förlusten mot Mullsjö. Vore väl lite piss i motvind om Svensson blir borta länge. Vore fel att förneka att Svensson inte är MVP i Warberg IC. Och även om jag anser att WIC har en bredare trupp i år än i fjol så har tyvärr även Täby och AIK det också. Rickard Eriksson ska tydligen vara helt sjuk och om man jämför denna 90:a med Warberg IBF:s alla talanger så är skillnaden löjligt stor. Apropå stor talang, och spelare födda under det första året på nittiotalet så gjorde Hessmer mål för Mullsjö. Den killen är också rätt sjuk. En kille som, om ryktet stämmer, är väldigt dum som bangade WIC.

Men innebandyn börjar först om en månad, i kväll bänkar jag mig framför Barca och Zlatan Ibrahimovic. Apropå stora spelare hoppas jag få en skymt av Ronaldo och hans Portugal som tränar på vår träningstid.

Nog med att vara sportexpert, nu blir det Family Guy!

/ T.

Sjuka rykten

Hade säsongens första innebandyträning igår, trevligt och kul på alla sätt och vis. Att jag mer eller mindre våldtog bollen vid varje närkontakt är en annan sida på myntet. Men jag tror nog tekniken dyker upp i sinom tid. Ska hur som helst bli fantastiskt kul att spela innebandy i Läjet. Real Tvååker får kanske räknas som solklara favoriter men jag tror bestämt att det finns 2-3 lag som kan räknas som outsiders, där räknar jag oss. Apropå Tvååker ringde Linkan, rätt bekymrad och orolig (tror jag), för att försäkra sig om att "Bult" och Mikael Holmer inte skulle ta över tränarsysslan i Ankarhallen i år. Tydligen är det ett jätterykte som blossat upp, men inte fan hade någon tackat nej till att ha "Bult" spelande tränare? Och ja, för att vara ärlig så duger Mikael Holmer med. Men än så länge låter det hela rätt kryddat. Men oj vad kul det hade varit att sätta käppar i hjulet för Linkan och Tvååkers div 2-planer.

Wic har tydligen värvat över en del killar från Bräckan. Mattias Hallengärd, en av Hallands absolut största talanger, heter en av dem. Hoppas verkligen han får chansen uppe i seniortruppen. Hade varit rätt så sjukt om Wic slarvade bort ytterligare en sjuk talang.

Vem vill gå i trean nu?

"Vem vill gå i trean nu? Ingen, ingen!" Har man ju hört en del, visst känns det överlägset, kaxigt och retsamt att kunna säga det som student. Sanningen är dock den att jag gärna hade gott om trean. Visst, inte direkt så att jag längtar tillbaka till Rene Descartes filosofiska tänkande angående livets existens eller Luthers inflytande på dagens svenska kristendom. Men studentfesterna, nedräkningen, den succesivt förbättrade stämningen i klassen och inte minst Napa och studenten får mig att sakna Peder Skrivares skola. Visst, projektarbetet är ett helvete. Kan redan nu förvarna. Men sanningen är den att jag utan tvekan hade kunnat göra TRE projektarbeten för att få uppleva studenten och Ayia FUCKING Napa igen. Känns så jävla sjukt att inte hoppa på busslinje 12 klockan 07.33 för att åka till Peder Skrivares skola. Känns så jävla sjukt att inte ha läxor, prov eller inlämningar. Känns så jävla sjukt att inte heja på Otto, Jim, Johan och alla de andra grabbarna i klassen. Känns sjukt att inte retas med Fredriké, Matilda eller Johanna. Känns sjukt att inte ha lektioner med Nisse. Sa jag att det kändes sjukt att inte börja skolan?

Kan egentligen inget annat än att vara avundsjuk och lyckoönska alla treor. Ni kommer leva era liv så sjukt och, i efterhand, som jag i detta nu, njuta av tiden.
Kan dock inte förneka att jag njuter av att sova ut imorgon när ni har fysik B, matte C eller psykologi på schemat.

/ T.

Mot nya mål

Har sen i fredags anslutit mig till Träslövsläge och deras innebandyklubb. Orkade inte med "satsningarna" i Warberg IC. Förra året lovades vi en rejäl satsning och fick en inkompetent tränare i Adam Troy. Och när sen Tobbe Alderhammar slutar, tränaren med innebandykompetens, så känner jag inget förtroende för klubben längre. Tror säkert att IBF:s nya tränare är jätteduktig, men förmågan att vara trevlig och artig saknade han definitivt. Killen hälsade inte ens, när jag för ett tag sen hade ett möte. Lämnar härmed WIC, idrottshallen, fantastiska innebandyminnen och sjuka lagkompisar mot Ankarhallen, A les blues, Larsson-kedjan och sjuka, med betoning på sjuka, lagfester!

Mot nya innebandymål!

You raise me up?!

Elins bror är tydligen en jävel på bandy. En lovande målvakt som på söndag lämnar Varberg och en trygg tillvaro mot Nässjö och bandygymnasiumet. Grejen med detta är att, han i tisdags, ställde till med en sjuhelvetesfest. Jag fick äran, att tillsammans med Elin & Elin vara "festvakt" . Verkligen jättesjukt på alla sätt och vis. Okryddat kan det ha varit uppemot 40-50 personer i familjen Hedbris hus. Åldern och antalet hjärnsceller var detsamma hos väldigt många (cirka 15-16). Antalet fjortisar var meningslöst att räkna, det fanns för många av dem. Jag har ingenting emot att unga festar, men när killar som knappt har hår på kuken, vinglar fram med snus, äcklig andedräkt och en öl i handen och kommer fram och frågar: "Vem fan är du?" Då tycker jag det hela är tragiskt. Finns alldeles för många människor som försöker hävda sig genom alkoholen. Inget fel på alkoholen, men på inställningen.

Bortsett från ett antal små heta ordväxlingar (någon hade spillt en ynka ciderjävel) så var festen rätt lugn. I slutet urartade det dock totalt. Från ingenstans hör man hur killarna, tillsammans, använder sina pubertala stämmor till att sjunga "You raise me up" och "När vi två blir en". Kan medge att jag också varit 15-16 år, men inte fan var jag halvvägs inne i homovärlden?

I övrigt tycker jag att Green Days: 21 guns & Viva la Gloria är fantastiska, har även nu insett hur fantastisk "Use somebody" med Kings of Leon är.

Don't mess

Gjorde Göteborg city med Elin igår. Jag hade en orolig känsla inför denna dag, ryktet sade att Elin var en jävel på att prova, byta, ändra och slutligen köpa kläder. Lyckligtvis överlevde jag, det gick faktiskt lättare än vad jag trott. Annars så är det rätt mysigt att strosa omkring i Nordstan för att sedan fortsätta mot Arkaden. Reagerade dock över följande:
Jag hade av någon anledning 6 kr liggandes i fickan, och som alltid, existerar det uteliggare utanför Nordstan och spelar, sjunger eller ber. Medlidande kände jag, och ger den gamle damen snällt de 6 kr som skramlat runt i min ficka. Hon tackade mig ödmjukast och genast kände mig som en liten bättre människa. Känner därefter, att jag behöver uppsöka toaletten genast, Elin likaså. Väl framme går Elin på damtoaletten och jag stegar mot herrtoaletten. Kommer in och ser att en gubbjävel (piercing och välpumpade muskler, not the right man to mess with) och kräver 5 kr för att få komma in. Mina sista mynt gav jag just bort men inte fan tror han på det. "Tar ni kort?" frågade jag. Han skakade på huvudet, och ja, jag fattade vinken när han pekade på skylten som "Vi tar tyvärr inga kort". Jag fick vackert vänta, tills Elin var klar, för att sen tigga till mig fem enkronor av Elin.

Slutsatsen av detta inlägg blir därför: I ena delen av Nordstan ligger människor och tigger pengar för att kunna överleva, i andra delen kostar det 5 kronor att gå på toaletten. Tycker någonstans att det gått lite för långt.

Elin Hedbris! (part II)

Har nu varit tillsammans med denna fantastiska tjej i en månad. Det sägs att tiden går fort när man har roligt. Visst, jag vore en idiot om jag påstod att tiden inte gjort det. Men samtidigt känns det som om vi varit tillsammans mer än ynka en månad. Jag tolkar det som något positivt, ett stabilt förhållande helt enkelt. I övrigt är nästan allt som vanligt. Jag blir inte knäsvag längre när jag ser henne men visst förekommer det "fjärilar i magen" stundtals. Hon är perfekt, underbar och komplett, både som människa och som flickvän.

I ren U2-anda (eller In the name of love) beskriver jag mina känslor genom en fantastisk låt signerad Bono & Mary J Blige:
One love stavas för mig Elin Hedbris!

/ T.

"From Venice with love"

F-A-N-tastiskt väder på sistone, verkligen! Vart tog sommaren vägen? Hade verkligen en förhoppning om en varm sommar. Försöker verkligen fånga den rätta sommarkänslan, musik brukar hjälpa. Men vad hjälper det att höra "Sommar, sommar" när regnet öser ner och vinden viner? På senare dagar har bär jag jeans och t-shirt på jobbet. I väskan ligger shorts, badbyxor, handduk och tröja. Vädret varierar med andra ord och att sia är bortkastad tid. Jag ser detta som ett stort problem. Jag sover och vistas oftast på mitt rum med fönstret öppet, har därför inte för vana att stänga det. Inte heller gjorde jag det i morse. Regnet var lika icke-existerande som solen varit under juli månad. Ovetandes om mitt dumma misstag går jag till jobbet, jobbar till 17 och kommer hem. Finner mitt rum i en ny "design". Handdukar ligger utspridda på golvet och tv, datorsladd, sängen och kläder är blöta. Regnet har fullkomligt vräkt ner i mitt rum och helt okryddat hade man kunnat skicka ett vykort från mitt rum, något i stil med: "From Venice with love".

Not that bad?

Är fruktansvärt trött. Trött i huvudet och kroppen skriker efter sömn. Dagens tillvaro blir därför tung, grå och blasé. Vädret är inte direkt sommar. Åskan och regnet pendlar mellan att existera. Och imorgon börjar träningen med GIF igen efter uppehållet. En träning där man kommer spotta blod, få kramp och slutligen avlida. Jag vill verkligen inte. Och jag har redan nu börjat planera över hur jag bäst slipper vintern (läs: grått väder och regn) i Sverige. Tänker inte uppleva ett helt vinterhalvår i Sverige. That's it!

Men varför vara bitter? En fantastisk flickvän, ett bra och givande jobb och ett gäng mycket bra polare finns på den positiva sidan av livet för tillfället. Samtidigt befinner vi oss i sommaren. Den heligaste och bästa årstiden av dem alla. Det är svårt att uppskatta tillvaron. Det är kanske först i november/december, då mörkret, tröttheten och den stundande depressionen infinner sig som man inser: "fan tobbe, söndagen den 19 juli var kanske inte så dum i alla fall?"

Inte min typ

Vill först och främst påpeka att, Rap das armas-inlägget, helt och hållet var kunskap från mr Damir Hadrovic. En mycket trevlig arbets- och lagkamrat. Jag tog mig bara friheten att publicera det hela. Angående skjutandet på dansgolvet så blev det lite av den varan igår på Wheels & Wings. Tycker hela grejen bara blir tråkigare och tråkigare för varje år. Har liksom fått nog av äckliga raggare som luktar skit och uppträder allmänt odrägligt, svinigt och äckligt. Att det sen finns ännu fler idioter ute på stan gör grejen värre. När "kompisar" kommer fram och raggar, tafsar och flörtar med ens flickvänner för att sen helt hävda motsatsen. Då tycker jag det är jävligt fel, vill inte på något sätt nämna något namn men tycker det är en oerhört FITTIG stil. Tror inte jag är ensam om att tycka det heller. Det tråkiga med hela grejen är att, det mycket lätt kan bli slagsmål eller andra tråkiga incidenter när alkolholen är inblandad. Lyckligtvis är man inte den typen, men det vore dumt att bli frestad.

Rap das armas

Den låten andas verkligen AYIA FUCKING NAPA. Genast när jag hör denna låt känner jag svetten, glädjen och doften av alkohol och Grabbarna grus. Jag tror flest händer var klubbandes när denna låt spelades. Men nu skall jag visa er låtens egentliga budskap: http://sv.wikipedia.org/wiki/Morro_do_Dend%C3%AA

Parapapapa-parapapapa är i själva verket pistolskott. Det är lite kul att känna till, genast är det just du som låtsas skjuta folk på dansgolvet. Folk kanske tittar snett åt dig och vissa lär säkert undra om inte psyket saknar en av sina patienter, men vafan, är man påläst så är man. Jag kommer inte direkt tillämpa detta i kväll när jag kliver in i dimman, men kunskap är makt. Right?

Kom med något nytt?

Vill först och främst erkänna att filmen "Baksmällan" var helt otroligt bra. Komik på hög nivå och tillsammans med "Män som hatar kvinnor" så är det helt klart 2009 års bästa film, so far. Nästa vecka förväntar jag mig filmmagi (fyndigt med "magi" tycker jag) från Harry Potter.

Killers var tydligen sjuka på Hultsfred. Men kom med något nytt som jag inte redan vet?

Annars rullar livet vidare på Sharkroad. Mamma, pappa och Lisa stack i morse till Dalarna, kan verkligen inte förstå Dalarnas charm eller attraktion. Tycker uppriktigt synd om Lisa som tvingats med. Själv ägnar jag mig åt jobb, Elin och kompisar som präglar vardagen och jag trivs som bara den. Imorgon styr vi upp en jävla fest här på Hajvägen. Längtar verkligen något sjukt och jag utesluter inte bad under natten. Det ska dock ske i "ett relativt" nyktert tillstånd. Inte kvällen i sin helhet, men badet. Taggtråd ätes därför i detta nu. Laddar gör jag med pizza, glass, juice och Scooby Doo på teve. I bakgrunden hörs Gyllene Tider, the band of summer & party. Blir knappt bättre. Kvällen tillbringas med brorsan, ska pissa på han i FIFA 09 och förmodligen blir det film.

/ T.

Gott och blandat

Till allas stora förvåning tänker jag inte hylla denna godissort. Jag hatar laktritsbitarna, därför blir det bara "halvgott" och blandat. Nej, på order från Elin så har jag fått i uppgift att blogga lite. Idéerna är, för tillfället, lika stora och många som Caroline af Ugglas hjärnceller. Därför blir det lite blandade inslag idag. Men först och främst, Elin! Hon är inte bara bra, fin och min. Hon är även lättskrämd, självsäker och en jävel på att sprida sjukdomar. Hennes Peace & Love-förkylning härjar nu fritt min kropp. Känns så fint av henne att ge mig en upplevelse som försenad födelsedagspresent. Hon får tillbaka i jul, då ger jag henne vinterkräksjukan.

Jobbar gör jag också, underbart i dessa tider. Bad, glass på tre toppar och fotboll är verkligen utsökt, som Johan Ahlberg/ vår allas favorit Carl-Jan Granqvist skulle uttryckt sig.
Har, helt suddenly, fått ett enormt sug efter innebandy. Verkligen jättesugen. Ska bli fruktansvärt kul att, om någon månad, fatta tag i klubban och lira lite. Det är dock ett tag kvar.

Skäms även lite över mig själv. Väldigt mycket faktiskt. Jag hatar Johan Palm, klarar verkligen inte av personen. Men hans senaste album rymmer faktiskt en bra låt - Emma-Lee är faktiskt bra och det svider att erkänna.

Dagen ägnas åt shopping och bio med Elin. Baksmällan skall upplevas visuellt, blir fint.

Sist men inte minst så kan detta inlägg ha varit det mest osammanhängande och ointressanta på väldigt länge.

/ T.

Elin Hedbris!

Hade väldigt stora förhoppningar om 2009. Ayia Napa och studenten och all dess innebörd. Jag levde verkligen livet för en månad sen och stundtals saknar jag den tiden något fruktansvärt. Har liksom inte haft så mycket att se fram emot efter denna himmelska tid. Jobb, fotboll och innebandy är helt okej, men ändå inte tillräckligt.
Jag har verkligen saknat något.
Räddningen, och numera, belöningen hette Elin Hedbris och har sedan midsommar figurerat i mitt huvud. Jag sover knappt på nätterana, kunde knappt koncentrera mig på jobbet och vände en jävligt negativ form i fotbollen till en positiv sådan. Anledningen? Återigen, Elin! Kalla mig galen men så är det.

Skjutsade hem min mammas arbetskamrater igår på Johns Place, de drog verkligen ut på tiden. Och de bodde verkligen mitt ute i ingenstans, jättetvek om GPS kan lokalisera deras positioner. En vanlig Tobbe Larsson hade spårat ur fullständigt, men jag valde att tänka på bättre, något annat och tankarna fastnade direkt på Elin. På radion spelades "Walking on sunshine". Min tanke: Fan, livet kanske inte är så dumt ändå?

2 juli 2009. Tänk att en dag kan betyda så mycket.

/ T.

Michael Jackson

Jag vet att det är ett tag sen, men "King of pop" is gone. Vore synd att säga att jag älskade killen, jag levde inte under hans glansdagar. Men han har fått bra med publicity ändå. Media har, enligt mig, framställt han som en idiot som inte kunde sköta om sin egen kropp och som misslyckades radikalt med "fräscha" upp den. Han blev hela tiden skvallerpressens fula ankunge. Han såg visserligen ut som ett spöke men han sjöng och dansade som en gud. Och det är, först nu, efter hans bortgång som man inser hans storhet. Och det är, först nu, som jag egentligen börjar gilla hans musik. Det är rätt tragiskt, men samtidigt naturligt, att människor först efter sin död hyllas, uppmärksammas och hedras.

Hade en mycket trevlig gårdag innehållandes jobb, träning och grillning. Elin, Viktoria, Filip och en del i Viktorias och Elins klass stod för sällskapet nere vid ankaret. Sittandes ute på en sten i vattnet hade vi riktigt trevligt. Kvällen blev rätt så lång och jag anlände till Sharkroad väldigt sent. Blir därför så fruktansvärt glad när Kalle, klockan 10, väcker mig och ber om en tjänst: "Kan du redigera lite på hemsidan?" Ibland borde väckning vara olagligt, eller i alla fall straffbart. Elin har för övrigt en blogg: http://freknig.blogg.se. Tycker hon är värd att få lite besökare på bloggen, det sker ju inte direkt varje dag.

I kväll spelas matchen med STORT M. GIF mot Lajet. 19.00 på Påskbergsvallen. Blir till att tanka vatten som om det vore alkohol. Förhoppningsvis blir det mycket folk, vädret inbjuder till en magisk kväll.

/ T.

Demens, fylla och 19 år!

Farmor är strax över 70 och har inte visat några tecken på demens eller sinilitet (stavas det så?), förrän igår. Jag och mamma inhandlader kläder på stan och vid TG möter vi farmor sittandes med sina väninnor. Pappa brukar kalla dem pratkvarnar, men det hör inte hit. "Här kommer ju Tobias som snart fyller år!" hör jag farmor ropa. Min tanke: Fyller inte jag år idag? Mammas reaktion: "Jo, han fyller år idag!". Min tanke: Farmor, vad har hänt? Farmor ursäktade sig en aning.

Annars var min födelsedag en relativt lugn tillställning. Jobbade på dagen mellan 12-17 och spenderade kvällen med Giffarna på Solviken. Att fylla år är onekligen positivt, 19 år är ytterligare ett steg på vägen innan systemet men att att fylla år på en lagfest är inte att rekommenderas. En lagfest som olämpligt nog inföll på lönehelgen. Folk hade med andra ord råd att supa Tobbe Larsson, den jubilerande nittonåringen, under bordet. Full, det blev jag. Jag lyckades med konststycket att stämpla tränare Hulthén på tårna. Min sko? En spetssko med klack. Oj vad ont han fick. Visserligen blev jag utbytt mot Morup senast, och har inga större (ytterst små i sådana fall) förhoppningar om att få starta, men nu kan jag skicka förhoppningarna åt helvete. Känns onekligen lovande att stämpla tränare inför säsongens viktigaste och roligaste match. Såg även Apelvikens ägare Nils Gordh på Solviken. Läste om honom i HN (Sporten var ännu mindre och ännu tråkigare än vanligt, så därför läste jag om Varbergs turistökning i ren rastlöshet), han hatade människor som "efter 2-3 öl säger sanningen". Tur att han inte är bekant med Hulthén. Jag fick min säsong sammanfattad och klar av Hulthén och även av Linkan. Både ris och ros. Blir ju lätt så när man lättar på hjärtat. Ska dock sägas att stämningen och atmosfären är grym i GIF. Finns få lag som kan mäta sig där.

Idag ska jag umgås med det tunga artelleriet, släkten kommer på besök och det bådar ju gott. Daniel kom nyss hem för övrigt, han klagade DIREKT över att det inte fanns mat åt honom. Tur att han Peace & Love inte förändrat honom.

Inte bitter

Hade en riktigt trevlig gårdag. Krabbfiske på jobbet, det var verkligen som back in the days när jag, Daniel och kusin Andreas hade krabbrekordet på Kärra badstrand. 146 stycken lyckades vi fiska upp, good times. Badade på kvällen på Baljö brygga med Elin, också riktigt trevligt. Vore kanske fel att påstå att havet är varmt, men inte fan är det kallt. Kontrasterna mellan Baljö och Nissi beach på Napa är dock enorma. Elin drog för övrigt till Peace & Love i morse och Daniel drar mot Borlänge i natt. Men jag är inte bitter. Håkan, Winnerbäck, Kooks och Mando Diao kommer säkert till Varberg. Eller inte! Det ska dock sägas att saknaden av Daniel kommer vara minimal.

I kväll ska det tränas fotboll, förmodligen årets varmaste träning har vi att vänta. Efter det hoppas vi U-21 landslaget vinner mot Serbien. Jag tycker helt klart att det landslaget är värt att titta på. Fint spel och riktigt bra touch och talang hos vissa.

Nu: Dags att bränna sig ännu mer. Min näsa kommer bli tomaten. Om någon saknar ett stoppljus så hör av er!

/ T.

Hiroshima

Hade verkligen inga fördomar alls idag. Jag var helt och hållet beredd på att byta åsikt angånde tandläkarna när jag, i morse, skulle göra mitt sista tandläkarbesök innan 19 års ålder på Breareds nya mottagning. Jag tänkte verkligen ge dem en chans, hade någonstans en tanke på att de knappast kunde finnas mer opålitliga och otrevliga tandläkare än dem i stan. Människan är född till att vara god, tänkte jag. Jag var verkligen helt slut när jag kom dit, och jag satte mig och väntade tålmodigt. 9.10 skulle jag komma in till tandläkaren. 9.30 ropades mitt namn upp. Det låter kanske kryddat, men jag ljuger inte.
Att råka tappa en tändsticka vid en bensinstation må vara en sjuhelvetes explosion, men snart exploderar jag fan, likt Hiroshima, på denna yrkesgrupp.

Men sen då?

Det händer ingenting i mitt liv just nu. Jag jobbar, sover, äter och tränar. Ibland spelar jag match. Men sen då? Jag fyller 19 (åldern Gud lätt kunde glömt, vilka fördelar ger den åldern mig?) om en vecka och dagarna och vattnet blir allt varmare. Sommaren knackar onekligen på dörren. Men sen då?

Vill även passa på att lägga in ett ord åt Warberg IBF. Vår/deras satsning förra året gick jättebra. En f.d målvaktstränare anställdes som huvudtränare och laget sjönk nedåt i tabellen fortare än Örgryte IS i årets upplaga i fotboll. Nu blir det en ny satsning med ny tränare. Klubben har många grymma talanger som Daniel Gunnarsson, Andreas Nordenwall, Simon Bundgaard och Johan Ahlberg. Alla har i princip testat på spel i SSL-laget i fjol. Tycker det är jättebra, för det förtjänar dem. Men i år så består lärlingsplatserna (enligt Johan) av Daniel, Andreas och Oscar Lindengren. Inget ont om de tre, de förtjänar alla en plats däruppe. Men Johan och Simon då? Johan var, förutom Oscar, uppe på flest SSL-träningar förra året. Och Simon är förmodligen top 10 bland forwards (i en offensiv synvinkel) i Sverige i sin egen åldersgrupp. Tycker det hela är bedrövligt. Vet inte vem som tar ut lärlingsplatserna. Tycker dock att man borde öka antalet lärlingar. Annars så finns det, inom en snar framtid, inte många talanger kvar att välja mellan. Det måste nämligen kännas som ett jävla pungslag för spelare som Ahlberg och Bundgaard som utan någon motivering, inte får träna med de bästa.

Själv är jag ruskigt sugen på innebandy. Larsson-kedjan kommer ha kul i trean.
Insåg nyss att "men sen då?" problemet nyss besvarats. Så gubbar, när drar vi igång i Ankarhallen?

/ T.

Mammas lilla pojke

Sitter och bläddrar i genom inkorgen på mobilen, alltid lika kul att läsa alla fylle-sms. Både från mig själv och andra. Jag fastnar dock för en sak, mammas sms under den senaste tiden:

8 juni, 12.17: "Ta tag i dig och ditt liv! Ta in alla kläder och dina saker."
8 juni, 12.22:"Och glöm inte bädda! Du är inte på hotell längre!"
14 juni, 10.54: "Nu måste du gå upp! Mormor väntar!"

Varför denna oro? Vi ungdomar är alla ansvarsfulla och klarar oss själva.

I övrigt så förekommer det standard-sms som: "Hur mår du?" och "Är allt bra?" på fyllan. Att mamma kallas telefonterroristen på min tele är därför en lågoddsare. Pappa kan inte skriva sms, enligt egen utsago har han utvecklats. Ett sms är för mig ett sms när man kan tyda innehållet och när meningarna har skiljetecken och där texten har ett bra flyt. Det har sannerligen inte pappa. Jag tror knappt pappa vad vet en smileys är.
Uppenbarligen är jag inte ensam om det. Henke berättar om samma problem hos sin far. Han har även samma omtänksamma (?) moder. Missförstå mig rätt, jag har inget emot Bodil. Det är få i våran umgängeskrets som har. Inte Tommy heller för den delen, Tommy är stjärna.
***
Kvällen ägnas åt träning och match i Göteborg. Kalle bjöd mig på Spanien-Tyskland i U-21 EM. Bara att tacka och ta emot. Blir säkerligen en grym match. Apropå Spanien, jag såg ett Nya Zeeland som blev fullkomligt överkörda av Spanien i Confederations Cup. Undrar om inte Spanien är det bästa och mest överlägsna landslaget på väldigt länge?

/ T.

What about now?

Det är över nu. Den 29 maj startade äventyret. Igår, den 13 juni tog resan slut. Drygt två veckor som varit helt sjuka, har visserligen upplevt många trevliga dagar i mitt liv. Men dessa veckor har varit de bästa på väldigt, väldigt länge och många påstår att endast bröllop och lyckan av att bilda familj slår studenten. Återstår att se.
Vill egentligen bara vrida tillbaka klockan till 29 maj och starta om.

Istället kliver man in i en oviss framtid. Från och med nu ska man försörja sig själv, och kanske andra, i 45 år framöver. Tanken känns rätt sjukt, konstigt nog är den sann.

Sist men inte minst vill jag hylla en sjuk trevlig och rolig klasskamrat, Otto Andersson. Killen fick ett väldigt fint stipendium som var baserade på hans sjuka studieresultat, ödmjukhet och kamratskap. Sällan har ett stipendium varit så rättvist och enkelt att dela ut.

One historical day

Jag hade onekligen höga förväntningar på studenten. Jag trodde dock, för att vara helt ärlig, att studenten inte skulle kunna konkurrera ut AYIA FUCKING NAPA.
Men oj vad fel jag hade.
Att fira en stor dag i livet med vänner, släkt och familj unnar jag alla. Sjukt trevligt var det och jag är evigt tacksam över alla presenter, gåvor och blommor.
Min förkylning, min hosta och regnet som öste ner var bara en liten parentes som jag, gott gärna sluppit, men vem fan bryr sig om något sådant en dag som studenten?

Skolavslutning, betygsutdelning och lunch med klassen. Hela denna dagen är ett stort farväl av Peder Skrivares skola och allt vad det innebär. Jag har mycket intryck i skallen så det är på något sätt svårt att inse vad som verkligen händer. Men någon gång framöver kommer jag inse i vilken sjuk jävla tid vi studenter lever/levde i. För att citera enkla gatan: "fan vad ni lever nu era sjuka studentjävlar"
Så sant. Så jävla sant.

/ T.

Lugnet före stormen

Säga vad man vill, men Torbjörn Ahlberg överraskade mig idag. Jag och Johan Ahlberg sköter musiken på studentflaket, så om ni någon gång imorgon hör en riktig träffsäker spellista ute på stan så är jag mannen bakom detta. Men Torbjörn, han bjöd oss idag på mat och bjöd på shyssta dansmoves när vi styrde upp musiken. Falukorv och pasta. Lägg därtill tomat, ketchup och ost. Mirakel inträffar varje dag, alltid lika kul att få vara delaktig i något sådant. Vår klass klädde därefter vårt flak och det hela blir riktigt vackert. Jag och Johan fick förmedlat tacksamhet åt vår lärare Pär Sandberg. På ett lakan lyckades vi skriva: "Brudar, fotboll och fåglar. Tack för de 3 budorden, Pär!" Dessa tre substantiv är, enligt Pär, det mest väsentliga och essentiella på denna jord.
Jag kan skriva under på de två första.

Rubriken till detta inlägg är oerhört passande. Alla går verkligen och väntar förväntansfullt. Vi vet vad som väntar, men ändå inte. Klockan 10 imorgon börjar dagen hos Jim, champagnefrukost känns onekligen stort och härligt! Blir väl därefter klassfotografering och mingel med övriga klasser och lärare. Hade varit så kul om någon sa några väl valda ord (läs Jonas) till någon lärare man verkligen hatar (läs Nisse). Betygen är redan satta, nothing to lose. Efter det blir det utspring, socialt bemötande av släkten och en timma på studentflaket. Kvällen avslutas på Oscars och därefter träffar ni mig bäst på intensivvårdsavdelningen på aktuen. Nej, nu ska vi inte krydda. S:t Jörgens kyrkogård är också en potientell möjlighet.

För tillfället ligger jag i sängen, och bara njuter. Studenten är nära. 12 års slit är snart över och jag ska njuta med nära och kära imorgon.

/ Tobias Larsson, student 2009.

Gubbar, det här är AYIA FUCKING NAPA!

Har idag sovit 8 timmar, det är utan tvekan det längsta på drygt tio dagar. Det blev inte mycket av sömn nere i Cypern. Istället prioriterade vi alkoholen. Att komma hem före 05 var i våra ögon, en aning bromsaktigt. Kändes därför jävligt nice att entra frukosten (det ingick i priset) och sätta sig kl 09.30. Det var en rätt skum känsla att äta full. Man bryr sig mindre om omgivningen och fokuserar istället på att stoppa maten med gaffeln och inte kniven i munnen. Jim hyllade maten och åt till hans mage sade stopp. I övrigt tillämpade han Skalman-syndromet. Han åt och sov mest. För att sen, lagom stiga upp när solen började gå ner runt 17-snåret. Men han stod för sitt ord: "Jag ska inte uppleva dagen i Napa, jag ska lägga mig när det är mörkt och stiga upp när det är mörkt." Well done Jimbo! I övrigt så finns det få människor som kan vara så irriterande och sträviga som Jim Söderberg, men vafan, jag gillar det.

Jag och Filip Svenberg (hoppas inte någon höjdare i FFF läser detta) stod annars för spyorna. Filips var aningen värre, men enligt Henke (pappan under semestern) så var jag inte fy skam jag heller. Jag kunde i alla fall ta mig till toalettstolen, både jag och Henke fick bära Filip hem från Grabbarna Grus. Sånt tar sig. Grabbarna grus was the shiet: musiken, drinkarna, Tequila och bartendern Sara som var ögongodis. Budskapet (som mycket väl hade kunnat knuffat undan något av de tio budorden) var: Gubbar, det här är AYIA FUCKING NAPA! Det spelade liksom ingen roll om jag spytt ner mig och andra under hela kvällen. När någon nämnde ovanstådnde budord fattade man galoppen direkt och jag samlade krafterna för att sen återuppstå kl 23.30.

Veckan gick fort som fan och det tyder väl bara på en sak?
AYIA FUCKING NAPA, the best week ever!

...i alla fall för många av oss. Läs Albin Yngves blogg för att få ett annat perspektiv på det hela:
http://theeasystreet.wordpress.com/ Han skriver grymt bra även om innehållet inte direkt är komik på högsta nivå.
***
Balen idag. Det skall tydligen vara en lyckad tillställning, jag är förväntansfull som aldrig förr. Känns verkligen som om Balen kommer bli något utöver det vanliga. Både på gott och ont.

AYIA FUCKING NAPA

Vet knappt om jag skriver nykter eller onykter men:
Tequilaaa, Saraaaaaaa, fylla, spya, GG, Baccardi.
AYIA FUCKING NAPA!

En vecka som jag aldrig glömmer.

AYIA NAPA

AYIA FUCKING NAPA. Ett resmål som jag längtat efter något sjukt. 12 september började nedräkningen och hela bloggen har mer eller mindre andats AYIA NAPA sen dess. Jag tror egentligen inte jag behöver uttrycka mig särskilt mycket mer. Jag är klar med skolan, jag skall inte plugga, studera eller jobba på ett bra tag. Livet leker och allt känns så enkelt och lättsamt i dessa dagar. Men i natt drar vi, Jim Söderberg och Tobias Larsson. Destianation Ayia Napa.
Ett ord: Underbart!

Jag går in i dimman ett tag nu, och vill fan inte ut igen förrän den 15 juni eller något. Jag vill på något sätt inte förnedra eller se ner på alla ni icke-studenter. Men ni kommer inte ha det bättre än oss under de närmaste två veckorna. Inte en chans.

Men visst: Ha det bra i Sverige!

/ T.

Sista skoldagen!

Idag skippar vi ironi och sarkasm på bloggen. Ni kan kalla det en kärleksförklaring, ni kan kalla mig gay, men jag är ärlig angående mina kompisar och tankar till skolan. Och ja, heterosexuell är jag. Sista skoldagen gick jag idag, givetvis skall detta firas med en nostalgitrip utöver det vanliga.

1997 började jag skolan, en blygsam pojke vid namn Tobias gick till skolan med mamma. Jag fick börja i Periskopet (eller snarare Per-i-skåpet, som vi sade i yngre dagar) och det var frid och fröjd. Innan högstadiet handlade det mesta om vem som var bäst i fotboll, vem i Varbergs BoIs man hatade mest eller vem som låg längst fram i matteboken.Och alla gjorde som man var tillsagd att göra. I högstadiet gjorde vi revolt, alla ville gå sin egen väg. Kan ju inte direkt påstå att jag provade hasch eller koks men alla gick vi en självständigare väg. Måste vara fullkomligt bedrövligt att undervisa högstadieklasser som alla är trotsiga och pubertala. Gymnasiet däremot, ett mer eller mindre frivilligt val. Grunden till ditt framtida liv. Men GOD DAMN vad gymnasiet gav mig mycket.

Kalle, Jim, Filip, Henke, Johan, Daniel, Jonas, Anna-Lena, spanska, fester, 06 SP B, Monday walk of shame och sist, men inte minst, AYIA NAPA OCH STUDENTEN. Alla är typexempel som jag bekantades med under PS. Angående spanskan så gav mig den inte bara två bedrövliga betyg och en patetiskt bedrövlig lärare utan framför allt två sjukt goa polare i Jonas och Kalle. Tänk att spanskan gav mig så mycket men ändå så lite! Apropå Daniel och Filip så möttes vägarna via GIF. På den vägen är det. Henke är ett litet sladdisbarn som jag träffade tack vare fest, Kalle & Jonas och skolan. Men han är inte mindre uppskattad för det. Jim och Johan dök upp i 06 SP B och Jim och Johan skiljer sig rejält i personligheten. Johan= lång och smal storstekare med en ambitiös inställning till skolan. Jim är raka motsatsen. Jim hatar skolan och praktiserar skoltrötthet dygnet runt. Jim kan dock ha Sveriges kanske roligaste humor. Ingen annan kan med, spontan humor, få mig att garva så mycket. Finns även många andra sköna typer i 06 SP B, kan dock inte uppmärksamma alla. Angående "Monday walk of shame" så kommer jag alltid minnas dessa dagar. Det är dagen då du går omvägar i korridoren, låser in dig på toaletten eller låtsas att prata i telefon för att undvika pinsamma blickar och möten efter helgens händelser med klasskamrater eller skåp. Kan tilläggas att alkoholen, oftast varit boven i dramat.

Tre år har gått jävligt fort på PS. Jag kommer ihåg första dagarna: den nya välbekanta doften av en skola, alla jävla salar som man aldrig hittade, Kerstin Halldéns första lektion (lika icke-givande alla andra) och förmågan att alltid öppna dörrarna på fel sätt. Istället för "drag" tillämpade man "tryck" och fick sig alltid en kommentar. Idag glädjs inte av att slippa skolan mer, skolan och årskurs tre är så mycket bättre än jobb. Jag glädjs fan så mycket mer åt att slippa åka buss till skolan. Där snackar vi frihet!

Gymnasietiden sjunger på sista versen, men ändå inte. Kvar har vi det bästa: AYIA NAPA och STUDENTEN. Det kommer bli bra.
Vi sparar det bästa till sist.

The funeral

Första gången jag stiftade bekantskap med döden så var jag liten, inte bebis men i alla fall en 7-8 år. Jag såg på "Kan du vissla Johanna?" på julafton. Mamma rekommenderade den för mig och jag tyckte det var fascinerande att Berra som saknade en morfar, hittade en morfar som "ställde upp". Jag ville själv testa, men insåg samtidigt att både farfar och morfar gott dög till. Olyckligtvis dog Berras morfar och från den stunden hatade jag allt som hette begravningar och död. Jag skällde för övrigt ut mamma med min ljusa och icke-pubertala stämma för att hon visat mig film av det slaget. År 2002 dog min farfar och den 3 januari 2003 (en kall solig dag. Jag och brorsan bar blåa Crocker jeans och en svart polo-tröja minns jag såväl) begravdes han och det är, först idag, som jag påminns av den fruktansvärt tunga dagen och grymma sorgen som man upplever när någon nära lämnar denna jord.

Idag, 26 maj 2009 tog vi farväl av Kristoffer Bengtsson.
Det var en stor skara människor som dök upp och det var en fin och vacker begravning, men ack så sorglig. Hans lagkompisar i handbollen bar matchdräkterna och på kistan hade man placerat en handboll. Det var fint. Under avskedsceremonin brast det för mig. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när hans närmast anhöriga närmade sig kistan. Lars Winnerbäck spelades som musik och jag är oerhört svag för Winnerbäck i sorgliga stunder. Det blev för mycket av det sorgliga, så att säga. Å andra sidan fungerar Winnerbäcks musik lika bra på ett bröllop, det är väl kanske det som gör honom unik som artist? När begravningen var slut öste regnet ner och blixten och åskan turades om att förekomma. Precis som om någon högre makt gjorde uppror mot Kristoffers öde. Att dö 19 år, i lungcancer är ett orästtvist och fruktansvärt slut på livet.
***
I skuggan av begravningen, tårar och döden fick jag MVG i filmkunskap och PSi. Känns riktigt bra, men jag har lite svårt att uppskatta saker och ting idag. Men livet går vidare och tiden läker sår för många. Förhoppningsvis finner ni en liten mer positiv touch på blogginläggen framöver. Napa stundar och imorgon går jag min sista skoldag på väldigt länge.

/ T.

Ingen rubrik

Har haft fruktansvärt ont i nacken sen gårdagens match. Det knakade till i nacken när jag skulle hoppa upp i en nickduell. Kan knappt vrida huvudet åt höger nu. Jag känner mig därför oerhört bright när jag berättar det för mina s.k "kompisar". Genast skulle Johan och Jim ge mig en skön massage. Det kändes mer som ett piskrapp än njutning för musklerna.
***
Inte alls mycket kvar i skolan. Jag är klar med religionen och har endast ETT prov kvar och det är i psykologi. Lektionerna ägnas åt utvärderingar av kurserna och fika. Man kan faktiskt ha det sämre. Betygen är också mer eller mindre klara så att skolan blir mer och mer en icke-självklar del av min vardag. Men PS har varit grymt. Har den skolan att tacka för mycket. Läs bloggen på onsdagen så förstår ni varför!
***
Begravning imorgon. Kristoffer skall begravas i Träslövs kyrka och det känns oerhört tungt. Blir förmodligen svårt att hålla tillbaka tårarna men jag hoppas på en fin begravning. Ett värdigt avslut helt enkelt. Jag och Kalle skall klä oss stiligt men naturligt och vi har gett en fin blomsterbukett. Jag tror det kommer uppskattas. Begravningen börjar vid 13 och efter det väntar provet i psykologi. Känner mig så sugen på att strunta i det. Men jag behöver verkligen ett MVG i den kursen.

Ett relativt kasst och tråkigt blogginlägg. Men nu är ni uppdaterade.

/ T.

Jesus återuppståndelse

Jippodagen var mäktig enligt många. Jag valde att inte delta i festligheterna, varken nykter eller onykter. Det hade inte funkat. Jag hade match på kvällen och valde att plugga lite på dagen istället för att vara med klassen. Min känsla var att jag, skulle deltagit i festligheterna, med klasserna så hade jag fått ångest och mått dåligt över att inte kunna vara med. Min klass var som sagt svartrockare. Daniel, Filip, Kalle, Jonas och Henkes klass var dragqueens. Och det kan ha varit det äckligaste någonsin. Daniel var ett skåp av sällan skådat slag. Filip såg ut som om han vore hämtad från 80-talet med sin look. Jonas däremot, var nog äckligast av alla. Han såg ut som en tysk hora som verkligen sökte sällskap. Jag vet inte om killen fick napp, men en del killar kommenterade hans rumpa, men drog genast tillbaka orden när de såg ansiktet. Men Jonas var kung under kvällen. Rykten sade att han däckat vid halv 6. Man blir därför, riktigt förvånad, när killen dyker upp på fiket vid 23 och skriker: "Fest!" Jag jämför det hela med Jesus återuppståndelse på påskdagen. Henke gjorde ett gott jobb men stupade klockan halv 6. Mascaran tog kål på honom och klagade på irritation och klåda vid ögonen. Han åkte sen för att se vår match mot Veddige Bk (vinst med 3-0) för att sen,återigen, börja festa. Normalt beteende. Men som sagt, studenten förändras oss alla. Till det positiva.
***
5 dagar kvar till Ayia Napa och jag har redan börjat packa. Det känns som om det verkligen är på sin plats. Tänkerägna torsdagen åt gekås-besök, klippning (äntligen!) och att växla pengar. Nu är det nära, äckligt nära!
***
Debuten som bloggare på GIF:s hemsida skedde igår, om ni är intresserade så besök: http://www2.idrottonline.se/templates/News.aspx?id=311135 och tryck sen på "Dagen efter Veddige-matchen" Givetvis uppmanar jag er alla till att besöka den. Men det är här, på blogspot som det mest läsvärda inläggen kommer att ligga ute.

Idag: Match med b-laget kl 18. Även plugg, religion B.

Dum fråga

En positiv dag igår. Jobbade 9-17 och hade det fruktansvärt kul på jobbet. Vattenkrig med ballonger stod på schemat. Barndomsminnen väcks till liv. Vi kastade det på varandra, på bilar och på personer som gick förbi. För att sedan låtsas vara oskyldiga som små vita lamm. Fick när jag kom hem, ett saftigt och inspirerande "erbjudande" av Varbergs svar på Bank & Niva: Kalle och Jonatan Berntsson om att börja blogga lite på GIF:s hemsida. Finns det ris i Kina? Finns det fisk i läjet? Bajsar björnarna i skogen? Åker jag till NAPA om en vecka? Självklart ställer jag upp, fruktansvärt kul idé från bröderna Write. Du finner sidan här: http://www2.idrottonline.se/templates/News.aspx?id=311135
***
Jippodagen idag, önskar verkligen att jag kunde vara med. Klassen hade "svartrockare/emos/punkare" som tema, hade varit otroligt intressant att se mig som någon sådan. Angående Henke, Daniel, Filip och Jonas så hoppas jag innerligt att de får napp i kväll. De är alla utklädda och sminkade till det motsatta könet. Hade varit så kul om någon kille kommer fram och börjar ragga. Jag tror Filip och Daniel lugnt, men behärskat hade tackat nej. Jag tror att Jonas hade börjat håna killen som raggat och idiotförklara honom. Jag tror Henke hade slått ner killen och hamnat i fyllecell. Jag tror även att Kalle hade följt med killen hem för att dricka mjölk, äta lingon eller prata Buster. Nej, skämt å sido. Kalle deltar inte heller på Jippodagen.
***
Match i kväll för egen del. Men match är fan inte piss i motvind heller. Seriefinal mot Veddige och jag tror alla giffare är sugna på att rycka lite i toppen.

/ T.

Dyr petning

Ibland undrar jag om inte särskolan skulle fungerat bättre i studentkommiténs ställe (inget ont om särskolan, vissa är riktigt klyftiga) Redan i mars köpte vi balbiljetter. http://tobbelarsson.blogspot.com/2009/03/balbiljetter-och-arets-match.html
Vi fick alla kvitton och igår var det dags att hämta ut "biljetterna". Det visade sig vara band som man fäster runt handleden, i likhet med åkbanden på Liseberg, dock i en mycket mer simpel förfalskningsgrad. Fick därför igår, återigen, köa. Dock bara i 45 min, men sämre organsiation finnes bara via GPS. Nu hoppas jag allt är klart, jag har lagt ner mycket kraft, tid och ork på balen. Hoppas den blir så bra som alla påstår.
***
Har inget emot mina fotbollstränare på något sätt. Mikael Lindgren och Stefan Hultén kompletterar varandra utmärkt och är båda kunniga och kompetenta tränare. Grejen med Stefan är hans, röstläge, som i många fall artar sig att vara i slow-motion i telefon. Det kan gå flera sekunders tystnad, innan han tar upp samtalet. Första gången jag pratade med han inbillade jag mig att han lagt på, eller än värre, tuppat av. Hultén hade ringt mig idag (jag deltog inte i träningen på grund av jobb) och jag hann aldrig svara på jobbet. Jag ringer därför upp honom. Telias priser är sjuka och innan samtalet med Hultén låg mitt saldo på dryga 68 kr. Jag tänkte vara smart och bara ringa en signal, för att sen lägga på och därmed få honom att ytterligare ringa upp. Men han svarade direkt och höll ett anförande på 5-10 minuter Jag försökte lägga på, men Hultén älskar att analysera. Vi snackade fotbollsuttagningar och samlingstider. När jag, tills slut, lagt på (hänvisade till jobbet) så ringde jag Telias kundtjänst. Aktuellt saldo: 45 kr. Mellan raderna hoppas jag ni inser min förakt till telia och till mig själv.
För övrigt så blev jag "petad" från startelvan.
Kändes jävligt nice att få ringa till tränaren och veta det. 25 kronor kostade det. Men för att citera Batman: "Vad lär vi oss av att falla? Rätt svar: Att resa oss upp" Samtidigt fungerar Jokerns citat lika bra: "Why so serious?" Division 5, Tobbe!. Näst sämsta serien i ett land vars högstaliga är i klass med Slovenien och Cypern.
***
Kvällen är oplanerad och ung. Förmodligen socialt umgänge med Henke eller Kalle.
Morgondagen kunde ägnats åt Jippodagen och fest men ägnas åt match kl 19 i Veddige.
Seriefinal om någon plöstsligt skulle undra.

/ T.

The best of Johan Glans

Har faktiskt inte tid eller ork att skriva men jag måste verkligen rekommendera, eller snarare, tvinga er till att trycka på länkarna som jag delar med mig. Johan Glans är i sitt esse och få scener får mig att skratta så mycket!
Håll till godo:

http://www.youtube.com/watch?v=2W6v1OY8jg4

http://www.youtube.com/watch?v=ke1sFk0IUVs

http://www.youtube.com/watch?v=AxuJDn8gzjM&feature=related

Skippa de första 6.59 minuterna på den tredje, sista länken.
***
Apropå tid så är tickar klockan och dagarna går.
Nu endast 10 DAGAR till AYIA NAPA!

En bokhandel nära dig

Har spenderat dagen mycket med Henke, vilket i säg har varit trevligt. Jag visade stor klass i FIFA 09 och därmed är killen skyldig mig 3 drinkar på Napa. Han ville att jag skulle skriva om honom och jag är inte den som är den.

Henrik Andersson lever efter mottot: "Fuck carpe diem". Istället för att fånga dagen så fullkomligt stryper Henke den. Henke har, precis som de flesta, ett vanligt rum. Trots detta så finns dator, kuddar, mat, dricka och mobilen vid soffbordet. Framför soffbordet finns även tven, PS 3 och Nintendo Wie. Därför valde jag att inte presentera Henkes egentliga rum för Otto som var ny i huset idag. "Slå dig ner i soffan och känn dig som hemma, här bor Henke!", så löd presentationen. Henke lever där och jag förstår honom. Tv:en är stor och det finns kontaktuttag till dator, PS 3 och Wie. Henke tänker givetvis i ergonomiska banor. Det vill säga: "Hur ligger jag skönast utan för den sakens skull besvära mig med rörelser och obekvämligheter?" Jag tror diverse ställningar har prövats. Men jag tror Henke funnit den rätta. "Soffpotatisens tankar och funderingar" släpps snart och finns i en bokhandel nära dig.
Henke besväras alltför oftast av i-landsproblematik: På Henkes status på ansiktsboken kan man ofta skymta: "Jag tappade fjärrkontrollen under soffan, orkar inte hämta, FML!"
Klart man inte orkar sträcka sig 30 cm för en fjärrkontroll, när man ligger så fruktansvärt skönt i soffan. Jag är på din sida, Henke!
FML (fuck my life) är också ett vanligt förekommande uttryck hos H.Andersson. Vid första tanken så låter, det i mina öron, som en tungt kriminell organisation som anser sig vara bestraffade av samhället. Så är alltså inte fallet.

Ni kanske får intrycket av att Henke skulle vara lat. Nej, sparsam med krafterna är bättre. Jag blev därför VÄLDIGT förvånad, när jag kl 16, idag, kommer hem till Henke och finner honom i köket. Lagandes mat till mig och honom! Visserligen hade han tagit ner datorn till undervåningen, men vafan, jag förvånades ändå och det är stort! Förutom en liten fadäs (Henke använde GP som underlägg till en, lite lätt kokande gryta med Pasta) så flöt det på bra. Köttbullarna var riktigt goda och pastan kändes naturlig i smaken.

Med risk för att ha förlorat min polares respekt och vänskap så avslutar jag blogginlägget.

Lågoddsare!

Mindre än två veckor kvar till NAPA. Om två veckor ligger jag förmodligen vid poolen och väljer och vrakar mellan Sex on the beach, Vodka Redbull, Heineken eller Baccardi. Förmodligen ligger jag och beklagar mig över hur fruktansvärt svåra val som livet ställer på oss. Jämte mig ligger Jim som vaknat upp på stranden, utan minne och utan diverse tillbehörigheter som försvunnit under natten. Förmodligen jämrar han över sig snuset plötsliga försvinnande och tanken på snuset icke existens i Cypern. Jag funderar på att skicka en berättelsen till Svenska Spel. Frågan lyder: Kommer detta hända, är historien sann om två veckor?
Potientiella odds:
Ja: 1.05
Nej: 50.00
***
Tidningarna säger att Eurovision Song Contest avgörs i kväll, men för att citera Simon Carlsson, Sveriges kanske mest komiska människa: "Någon som vet hur det gick i Nordiska mästerskapen i lasso?" Så mycket bryr jag mig. Bryr mig dock om United, illa att de vinner ligan.
***
Pappa gick på golfkursen i torsdags. Han har en förmåga att inte säga sanningen. När jag, igår frågade hur det hela gick så valde han svar som: "Det var svårt, inte alls lätt med tekniken" och "Det var första gången jag spelade, inte så lätt". Varför inte bara säga: "Jag var jättedålig" ?
Om två veckor smäller det igen, torsdagen den 28 maj. Pappa berättade om sin dag och jag är faktiskt imponerad. Han jobba under och han golfar under kvällen för att sedan se vår andra halvlek på Påskbergsvallen. Kl 02.30 avgår bilen till Malmö och Sturup. Strax innan 05 är vi framme och då kör farsan hem från Malmö och börjar jobba vid 07. Effektiv? Njet, snarare en handledning till att gå in i väggen.
***
Fest hos Daniel "Stekarn" Berglund i kväll. Har inte bestämt mig vilket tillstånd jag skall befinna mig i. Nykter eller inte? Jobbar visserligen imorgon kl 10 men grabbarna som beger sig till Berglund är riktiga glidare som är fantastiskt roligt att festa med!

Nu: Elfsborg-HBK på TV 4.
Efter detta väntar fest och morgondagen ägnas åt jobb mellan 10-19.

Jakob Antonsson

Nytt besöksrekord sattes igår på bloggen. Det är bra, många människor fick veta vem Kristoffer var. Fått mycket beröm för inlägget också, jag tackar ödmjukast men påpekar att det alltid är lätt att skriva "bra" när man vill hedra någon. Fruktansvärd tung gårdag för min del. Men jag var också väldigt trött, tröttheten har alltid en dålig påverkan när människor mår dåligt. Kändes fruktansvärt motriggat igår. När jag startar bilen på väg hem från matchen, ligger hos tankarna hos Kristoffer och hans familj. Låten som spelas på radion: "Angels" av Robbie Williams, en mycket potentiell låt på människors begravningar. Men idag är det en ny dag. Jag känner mig bättre, ledsamheten har övergått till ett gott minne av Kristoffer. Men från en cancer till en annan: Klas Ingesson. En av hjältarna från 94-laget. Blodcancer, fy fan. Men om någon skall övervinna och besegra cancern så är Ingesson är het kandidat. Kämpa!
***
Har ägnat dagen fruktansvärt mycket åt studier. Och musik. Coldplay-The scientist spelas flitigt och en spirituell orgasm nås i princip hela tiden. Apropå musik så har jag en intressant fråga som jag skall besvara i filosofi: Kan musik avbilda känslor? En mycket intressant fråga med många svar, jag har inget. Blir för övrigt den sista filosofiuppgiften, sedan är jag kvitt skiten.
***
Bio i kväll, jag och Kalle skall se "Änglar och demoner". Förhoppningsvis är filmen är bättre än vad filmkritikerna tycker. Apropå media så tycker jag ni borde läsa HN. Ett reportage om GIF står nedskrivet och i centrum står Jakob Antonsson. En grym talang som inom en kort tid lär vänta sig samtal från BoIS och HBK U. För övrigt är han även den mest underliga person jag någonsin träffat. I vårt genrep mot Stafsinge IF så spelade han kanske sitt livs match. Han spelade så fruktansvärt respektlöst och fullkomligt sönderknullade backarna han mötte. Inför andra halvleken kommer han dock, helt plötsligt, framflinandes och frågar: "Tobbe, har du Sagan om de två tornen på DVD?" Mellan raderna hoppas jag ni inser att Jakob även tillhör de personer som jag anser vara mest komiska och roliga. En fruktansvärt skön kille. Om ni någon gång träffar honom så tycker jag ni skall notera antalet gånger han flinar och antalet gånger som han svarar med "ja fan". Men som sagt, en grymt skön kille och en stor talang.

Till minne av Kristoffer Bengtsson.

Jag hade tänkt att skriva om Hare Krishna, den katolska gudstjänsen och den oranga revolutionen. Jag hade tänkt skriva om mitt livs onödigaste skolutflykt. Jag har dock valt att omprioritera, med all rätt. Nedan följer en hyllning till Kristoffer Bengtsson:

Redan som små spelade jag och Kristoffer tillsammans i innebandyn. Han stod i mål och jag spelade back. Kristoffer tappade dock motivationen och slutade, han satsade istället på handbollen. Våra vägar möttes igen i somras. Jag tränade med seniortruppen i WIC på enjoy när Kristoffer dök upp. Jag var väl medveten om att Kristoffer drabbats av cancer under sin gymnasietid. Han fick avbryta skolan tvärt, i somras friskförklarades han dock. Glädjen och känslan av att vara frisk gick att ta på hos Kristoffer. Han talade stolt om hur han skulle återuppta sin handbollssatsning genom stenhård träning. Och tränade, det gjorde han. Lagom till skolårets start såg vi alla en frisk, kry och pigg Bengtsson. Han tog igen de ämnen som han missat under sin sjukfrånvaro. Jag och han läste psykologi, samhällskunskap och PSi. Som person var Kristoffer killen som vågade skämta och ifrågasätta våra lärares metoder och beslut. Kristoffer var killen som försökte lätta upp den stela stämingen på samhällslektionerna genom skämt. Oftast lyckades han. Kristoffer var killen som med glädje körde hem folk med sin SAAB, killen som alltid var generös, snäll och jordnära. Kristoffer försvann hastigt från skolan efter jullovet. Rykten gick om att han fått återfall, och så var fallet. Via rapporter insåg vi att läget var kritiskt.

Jag träffade Kristoffer sista gången innan jul, men jag vet att han försämrades rejält den sista tiden. Via facebook hörde jag av mig till honom angående hans tillstånd och genast fick jag ett trevligt svar tillbaka: "Kul att du hör av dig Tobbe mannen". Kristoffer tog tillvara på varje dag och jag tror att han insåg att tiden var kommen. Det finns folk som kände Kristoffer bättre, jag är inte på något sätt hans bästa vän. Det har dock aldrig känts så självklart att bära sorgband idag på matchen. Jag kunde inte fokusera på fotbollen denna kväll, därför var jag helt klart bland de sämre på planen.
Vi vann matchen, men vem fan bryr sig?

Kristoffer dog, 19 år gammal och han levde ett alldeles för kort liv.
Förhoppningsvis har du det bättre, in heaven.
Vila i frid K.B

Don Juan

En glädjande dag. Jag ägnade verkligen ägnade minimalt med tid åt samhällsprovet i internationell ekonomi. Trots detta, så gick det hela bra. Vår samhällslärare berömde Kalle över hans utstyrsel. Kalle bar en vit skjorta och en slips där nedräkningen till studenten står skrivet, för varje dag så klipps en dag bort och därmed blir slipsen kortare och kortare. Stort, av både Nisse och Kalle. Att spontant, få beröm av Nisse tyder på något speciellt. Kalle kan känna sig nöjd under PS-tiden. Att bli älskad av skolans två mest speciella lärare (Anna-Lena och Nisse) är tämligen jättesjukt. Kalle har onekligen en charm. Men nu till dagens highlight: MVG i projektarbete! Känns så fruktansvärt skönt. Har verkligen lagt ner blod, svett och tårar över skiten, men det var mödan värt. Grattis även till Kalle och Otto som också fick det högsta betyget.
***
Åker till Göteborg imorgon, dessvärre inte i shopping, fotboll eller partysyfte. Nej, studiebesök med religionsklassen. Vi ska besöka Hare Krishna och den Katolska kyrkan. Känns onekligen spännande, glöm studenten. Imorgon smäller det! Åh, vad jag jättegärna spenderar, min i vanliga fall, lediga dag med en lektion på schemat i Göteborg. Åh, vad jag jättegärna sätter mig på bussen 6.50 för att hinna i tid till skolbussens avgång till Göteborg kl 7.45. Vi skulle för övrigt vara med på en gudstjänst i den katolska kyrkan. Jag laddar mobilen för fullt, blir antagligen Guitar Hero för fullt, dock ljudlöst. Lite respekt får man visa, katolikerna visar trots allt upp en gästfrihet som heter duga. Gudstjänsterna är säkert fulla till max dagligen. Förmodligen så predikas det inte på svenska. För mig spelar det dock ingen roll, budskapet når mig inte. Dagen avslutas med match mot Grimteon på kvällen. Påskbergsvallen, kl 19 för den intresserade.

/ T.

Selma och Fingal

Malena Ehrman sjöng tydligen i kväll i Eurovision Song Contest, det är ungefär lika intressant som att veta att Selma och Fingal firar namnsdag den 27 juni. När Sverige skickar iväg Magnus Samuelsson i en kvinnokropp (såg hennes biceps vid frukostbordet och fick genast kväljningar) som sjunger opera, då har det på alla håll och kanter, spårat ur fullständigt. Förr i tiden satt jag alltid och hånade, verkligen vek mig över Baltikums och Österuropas bidrag till ESC. Nu har Sverige hamnat i sörjan och ESC är bara ett spel för galleriet. De land som har flest grannländer vinner. Någon som däremot sjunger gudomligt är "The boss", jag fann en live-inspelning av honom på Spotify. Om vi förflyttar oss 35 år tillbaka i tiden så hamnar vi då spelningen ägde rum. Live-versionen av "Born to run" är helt klart en spiritituell orgasm. Jag tänker då på saxofon-solot och den sista minuten under låten. Bossen levererar och presterar fortfarande, han besöker ju Götet och Ullevi i sommar.
***
Har för övrigt, alltid fascinerats av idioter.

Frukost @ Jims

Mitt i allt sista-minuten plugg infinner sig en blogglust. Det är onekligen så att lärarna fullkomligt älskar att ge oss uppgifter, prov, inlämningar och muntliga framställningar. Men jag förstår dem, jag hade gjort samma sak själv. Allt för att pressa eleverna till max. Maktdemonstration kallas det in swedish. Denna demonstration sker alltid innan loven. I tanken så lever jag som om skolan är över. Men när jag vaknar upp inser jag hur fruktansvärt mycket det är kvar att göra. Inte kuuuul. Inte kul, Lars-Olof!
***
Veckorna rullar iväg så fort. Vill egentligen bara stanna klockan och tänka över situationen. Mycket händer och studentveckorna med Napa, balen, studenten och skolavslutningen kommer gå fort. Helt plötsligt står man, den 13 juni, och inser att allt är över och att man hemskt gärna vill vrida tillbaka klockan och börja om igen. Hur som helst så har det riktigt "helgalna" livet, inte börjat ännu. Den 29 maj kliver vi in i en annan värld. Vaknar antagligen upp någon gång i mitten av juni...Studenten planeras för övrigt för fullt. Musiken till flaket, avslutningsmiddag och allt annat börjar ta form. Champagnefrukosten hos Jim är så given. Han bor 50 meter i från Sparbankshallen. Blir så mycket lättare att vingla fram 50 meter än 1 kilometer.
***
Måste verkligen beställa klipptid snarast. Ser ut som en nyvaken zombie, i "välkammat tillstånd". Men att hitta numret till frisören och att sen slå in det. Det är en mer komplicerad, ansträngande och betungande uppgift och process än vad ni tror. Men en klippning måste ske. Innan Napa. Får ta tag i mitt liv.
***
Kvällen ägnas åt plugg i internationell ekonomi och en redovisning om mitt PA.
Även träning. Allt känns väldigt givande. No way.
Morgondagen ägnas åt skola (läs: gaymassage sista lektionen), jobb och sömn.

PS. Notera rubriken. Ett snabel-A. Pappa och alla andra icke-förstående: Det betyder "at". Det vill säga: Frukost hos Jim. D.S

/ ToLa.

Countdown

En månad kvar av skolan. Sen skall vi studenter ut i den bistra, mörka och jobbiga verkligheten. Någon beskrev det hela som att åka upp till rymden. Man vet liksom inte vad man har att vänta sig. I lågkonjukturens förbaskade smörja finns det få jobb, förhoppningsvis sitter jag säkert i sitsen som personlig assistent. Kan för övrigt upplysa er övriga om att det endast återstår 10 skoldagar. Det tar sig så fint!
***
Tittade tillbaka i bloggarkivet, jag firar ju ändå 1 år den 25 maj. Stort! Det finns flertalet inlägg som jag skulle vilja uppmärksamma. Men det är svårt, bland alla inlägg gömmer sig en del kanoninlägg, men som sagt. De sämre inläggen regerar och därför är det svårt att finna det perfekta. Tycker dock att inläggen kring början av november var träffsäkra. Vi byggde om köket och jag kommer såväl ihåg kaoset som infann sig i familjen. "Uutiset" och "Varför vara bitter?" beskrev det hela rätt bra.
***
Träning och plugg i kväll.

/ T.

Invalido!

Har faktiskt vant mig vid att vakna upp nykter och icke-illamående. En skön känsla. Ska fan inte dricka en droppe alkohol i Sverige under hela maj. Först den 29 maj släpper vi på förbudet. Allt för att verkligen hitta jättesuget och formtoppen. En 4 cl jägermeister uppe i luften på en Boeing. Så nice! Apropå Ayia Napa så kom biljetterna i fredags. Frukansvärd härlig känsla, nu kan inget stoppa oss. Skulle möjligen vara att Jim eller jag blev invalida. Men vafan, vem har inte sett Sällskapsresan- Suntrip när Sven Melander åker (lite halvt jävla jättefull) genom tullen i en rullstolen? "Invalido". Den scenen hamnar på top 3 i fantastiska filmscener för mig. Winslet & Di Caprio (Titanic), släng er i väggen. Lasse Åbergs proudctions rules! Mellan raderna hoppas jag ni läser att jag, oavsett tillstånd (Jim med, för den delen) ska till Napa.
***
Spelade som sagt match i fredags och igår. Jobbade sen mellan 17-01. Var därför på gränsen, till utmattad, när jag kom hem i natt. Somnade fruktansvärt fort och skönt. Har idag inget plugg, ingen match och inget jobb. Inte heller är jag bakfull. Detta har inte hänt på säkert tre månader, helt okryddat. Har inte riktigt tänkt på hur jag skall förvalta dagen. Men en sak är säker: Tv-soffan är min från och med 15.00. Arsenal- Chelsea, Inter vs något skitlag, Barcelona mot Villarreal, United-City är några av dagens matcher. Lägg även till en bronsmatch i hockey och parlamentet senare i kväll. Med närmare eftertanke så är min dag spikad. Funderar på hur jag bäst avnjuter dessa matcher. Chips och dipp eller kanske någon bakverk med vaniljsås? Svininfluensan, släng dig i väggen. Här har vi dagens i-landsproblematik.

/ T.

Perception

Ovanstående rubrik är ämnet vi läser i psykologi B. Perception innebär i stora drag hur vi människor uppfattar olika saker och ting i livet. I förra inlägget berättade jag om vår böglärare. Idag satte han dit oss, rejält. Vi utsattes för ett test. Vi skulle skriva våra tankar angeånde honom. Vi skulle helt enkelt skriva ner vem han var, utifrån våra tankar och ideér. Enligt oss gillade han vin, var värdelös på sport och hatade musik. Mycket av det stämde, men ingenting handlade om hans privatliv. Vi kunde lika gärna sagt att han älskade Magnus Carlsson och kuk, men vi lät bli. Det känns liksom inte så rätt att säga det rakt ut. Givetvis tänkte majoriteten så, men vi lät bli att säga det. Nu till pungslaget: Läraren Pontus erkände vem han egentligen var och det visade sig att han var en högst normal person. Sedan säger han: "Ingen av er elever har nämnt något om mig och min pojkvän. Är detta något medvetet? Kan det möjligen vara så att ni, tack vare, den information som ni fick i tisdags, medvetet låter bli att kommentera min sexuella läggning? Sist men inte minst avslutade han med: "Jag är för övrigt inte bög. Jag har bara en väldigt god vän som är pojke. Vi har känt varandra i 25 år och därför är han den bästa av alla vänner jag har bland pojkarna. Därav namnet: pojkvän." Lagom jävla jättedum man är. Fan vad fördomsfull man känner sig. Pontus lär dock känna sig nöjd.
***
Har fått i uppgift att skriva ett kåseri i svenskan. Givetvis använder jag bloggen till hjälp. Närmare bestämt 1 april-inlägget. Kan nästan inte bli bättre. Ska bara finslipa lite detaljer, tror stenhårt på att det lär locka fram lite skratt hos läraren.
***
6-0 vinst idag mot Vessigebro. Det var spel mot ett mål och spelet var vackert, effektivt och roligt. Keep up the good work guys. Hörde även att Tvååker vann över Trönninge. Måste ha varit ett jävla liv på Håsten. Tydligen fick Trönninge två utvisningar, jag är inte överraskad. Svenberg fick även rätt på sitt tips i HN. Stort att hamna på helsida.

Match med b-laget imorgon. Grimeton på schemat.
Jobb mellan 17-24 på kvällen.

/ T.

Homofob

En dag som denna är jag lite halvt besviken. United vann väldigt säkert och jag undrar om inte Vidic och Ferdinand är 2000-talets bästa mittbackspar? Arsenal räcker, återigen, inte till. Återigen blir de titellösa. Inte kul. Hälften av alla i kompiskretsen hejar på United, lagom kul att möta upp dem i skolan idag. Matchen var död efter 11 minuter och jag led med Kieran Gibbs, stackrs jävel. Tydligen grät han i pausen, förståligt. Tydligen var de fler som tog illa upp av förlusten. Ett fan i Kenya hängde sig efter förlusten. Nicklas Bendtner söp skalle och fotades av pressen. Jag vet inte vad som är värst. Bendtner är en pajas som förstör Arsenals signum av att vara talangfulla, tekniska och passningsskickliga.
***
Med hopp om fotbollsonani bänkade jag mig framför teven i kväll (såg halva matchen på jobbet) för att bevittna Chelsea-Barcelona. Helgens match i El Clásico var kanske den bästa offensiva fotboll som någonsin spelats. Detta påstår jag under mina 19 år som värdelös fotbollsanalytiker. Jag trodde verkligen att Barcelona skulle prestera lika bra idag. Matchen blev dock ett sömnpiller men jag anser att rätt lag kom till final. Barcelona ville spela fotboll och agerade inte som ett handbollsförsvar. Kan inte låta bli att tycka synd om Terry och Lampard, de två är spelare som inte går att tycka illa om. Men samtidigt älskar jag när Chelsea förlorar. Hade gärna varit i Barcelona och firat bland fansen på La Rambla.
***
Hade massage idag på PSi. Jag och Filip masserade varandra, i efterhand frågar jag mig själv vad jag höll på med. Att kleta in en kille i olja, i bar överkropp känns för mig som något främmande. Apropå homosexualitet så undervisar en gay-kille oss i psykologi B. När han berättade om sin sexeulla läggning för klassen blev det ovanligt tyst. Precis som om någon skulle lägga en rejäl brakskit. Det blev lite viskningar och Daniel visade "sätta-fingrarna-i-halsen".
Vore sjukt kul om killen gav lite heta blickar åt Henke eller Daniel som, mer eller mindre, är homofober.
***
Skola och träning imorgon. Jag har endast en lektion men min samhällslärare förväntar sig att jag ska tillbringa eftermiddagen på ett gäng föreläsningar som pågår till kl 16. Dream on.
Skulle jag på fullaste allvar tillbringa min lediga eftermiddag på föreläsningar som är ointressanta och som inte är obligatoriska?
Kalle skyller på jobb, jag funderar på att skylla på migrän. Har aldrig prövat med det.

Detta var för övrigt ett patetiskt och osammanhängande blogginlägg.
Orkar dock inte radera det.

Nu: SÖMN.

Barcelona!

För den oinsatte läsaren så har TL befunnit sig i Barcelona i 5 dagar. Anledningen var att min far, Johan den store, fyllde 50. Dagarna blandades med en del kultur, men framför allt sol på playan. Jag fick även uppleva Spaniens taxi-liv. Felix Viaje! (lycklig resa, lätt översatt på svenska) stod det i alla taxi-bilar. Jag kan inte finna något mer paradoxalt än det. Det finns nämligen få nära-döden upplevelser som är lyckliga eller goda. Jag är nästan beredd att påstå att "Sveriges värsta bilförare" hade kört säkrare. Inte bättre, men säkrare. Fick även uppleva Camp Nou, en fruktansvärt mäktig arena. Vill knappt tänka mig hur stämningen är under match. Måste vara ett sjuhelvetes tryck.
***
Pappa firades rejält den 2:a maj. Grattis även till Henke och Filip som också fyllt. Hur som helst så firades gubben med presenter, skumpa och ett kollage signerat farmor. Hörde att Stig Helmer alias Lasse Åberg planerar in en ny "Sällskapsresa", det blev dock inte av tack vare idébrist. Detta leder oss dock osökt in på pappas present. "Den ofrivillige golfaren". Pappa fick ett golf-set och har, så vitt jag vet, aldrig spelat golf. Någon mer än jag som ser likheter med Stig-Helmer? Jag vill varna alla på Varbergs golfbanor. Er framtid är inte säker på något sätt.
Tillbaka till Barcelona: Vi såg El Clasicó:(2-6 !!??) vilken match! Jag har alltid tillhört Real Madrid skaran till fans. Men fotbollen som Barcelona spelar, den är gudomlig. Iniesta, Messi och inte minst Xavi är mer eller mindre idoler för mig. Jag har mer eller mindre blivit såld av katalanerna. Vi såg matchen på en bar (matchen spelades i Madrid) och vilken stämning. Kvällens höjdpunkt enligt gubben som var mycket belåten. "Gåshud" fick han kraxat fram efteråt. Att ligaguldet säkrades, det gjorde inte stämningen på staden sämre. Jag har aldrig upplevt något liknande. Torget vimlade av fylla (i det positiva slaget, mycket positivt), glädje, sång och bengaliska eldar. Jag var på vippen att köpa med mig en Barcelona-tröja med mig hem. Vi tar det nästa gång. Jag kommer tillbaka. Jag skall se en match med Barcelona innan jag begravs.