Vem vill gå i trean nu?

"Vem vill gå i trean nu? Ingen, ingen!" Har man ju hört en del, visst känns det överlägset, kaxigt och retsamt att kunna säga det som student. Sanningen är dock den att jag gärna hade gott om trean. Visst, inte direkt så att jag längtar tillbaka till Rene Descartes filosofiska tänkande angående livets existens eller Luthers inflytande på dagens svenska kristendom. Men studentfesterna, nedräkningen, den succesivt förbättrade stämningen i klassen och inte minst Napa och studenten får mig att sakna Peder Skrivares skola. Visst, projektarbetet är ett helvete. Kan redan nu förvarna. Men sanningen är den att jag utan tvekan hade kunnat göra TRE projektarbeten för att få uppleva studenten och Ayia FUCKING Napa igen. Känns så jävla sjukt att inte hoppa på busslinje 12 klockan 07.33 för att åka till Peder Skrivares skola. Känns så jävla sjukt att inte ha läxor, prov eller inlämningar. Känns så jävla sjukt att inte heja på Otto, Jim, Johan och alla de andra grabbarna i klassen. Känns sjukt att inte retas med Fredriké, Matilda eller Johanna. Känns sjukt att inte ha lektioner med Nisse. Sa jag att det kändes sjukt att inte börja skolan?

Kan egentligen inget annat än att vara avundsjuk och lyckoönska alla treor. Ni kommer leva era liv så sjukt och, i efterhand, som jag i detta nu, njuta av tiden.
Kan dock inte förneka att jag njuter av att sova ut imorgon när ni har fysik B, matte C eller psykologi på schemat.

/ T.