"From Venice with love"

F-A-N-tastiskt väder på sistone, verkligen! Vart tog sommaren vägen? Hade verkligen en förhoppning om en varm sommar. Försöker verkligen fånga den rätta sommarkänslan, musik brukar hjälpa. Men vad hjälper det att höra "Sommar, sommar" när regnet öser ner och vinden viner? På senare dagar har bär jag jeans och t-shirt på jobbet. I väskan ligger shorts, badbyxor, handduk och tröja. Vädret varierar med andra ord och att sia är bortkastad tid. Jag ser detta som ett stort problem. Jag sover och vistas oftast på mitt rum med fönstret öppet, har därför inte för vana att stänga det. Inte heller gjorde jag det i morse. Regnet var lika icke-existerande som solen varit under juli månad. Ovetandes om mitt dumma misstag går jag till jobbet, jobbar till 17 och kommer hem. Finner mitt rum i en ny "design". Handdukar ligger utspridda på golvet och tv, datorsladd, sängen och kläder är blöta. Regnet har fullkomligt vräkt ner i mitt rum och helt okryddat hade man kunnat skicka ett vykort från mitt rum, något i stil med: "From Venice with love".

Not that bad?

Är fruktansvärt trött. Trött i huvudet och kroppen skriker efter sömn. Dagens tillvaro blir därför tung, grå och blasé. Vädret är inte direkt sommar. Åskan och regnet pendlar mellan att existera. Och imorgon börjar träningen med GIF igen efter uppehållet. En träning där man kommer spotta blod, få kramp och slutligen avlida. Jag vill verkligen inte. Och jag har redan nu börjat planera över hur jag bäst slipper vintern (läs: grått väder och regn) i Sverige. Tänker inte uppleva ett helt vinterhalvår i Sverige. That's it!

Men varför vara bitter? En fantastisk flickvän, ett bra och givande jobb och ett gäng mycket bra polare finns på den positiva sidan av livet för tillfället. Samtidigt befinner vi oss i sommaren. Den heligaste och bästa årstiden av dem alla. Det är svårt att uppskatta tillvaron. Det är kanske först i november/december, då mörkret, tröttheten och den stundande depressionen infinner sig som man inser: "fan tobbe, söndagen den 19 juli var kanske inte så dum i alla fall?"

Inte min typ

Vill först och främst påpeka att, Rap das armas-inlägget, helt och hållet var kunskap från mr Damir Hadrovic. En mycket trevlig arbets- och lagkamrat. Jag tog mig bara friheten att publicera det hela. Angående skjutandet på dansgolvet så blev det lite av den varan igår på Wheels & Wings. Tycker hela grejen bara blir tråkigare och tråkigare för varje år. Har liksom fått nog av äckliga raggare som luktar skit och uppträder allmänt odrägligt, svinigt och äckligt. Att det sen finns ännu fler idioter ute på stan gör grejen värre. När "kompisar" kommer fram och raggar, tafsar och flörtar med ens flickvänner för att sen helt hävda motsatsen. Då tycker jag det är jävligt fel, vill inte på något sätt nämna något namn men tycker det är en oerhört FITTIG stil. Tror inte jag är ensam om att tycka det heller. Det tråkiga med hela grejen är att, det mycket lätt kan bli slagsmål eller andra tråkiga incidenter när alkolholen är inblandad. Lyckligtvis är man inte den typen, men det vore dumt att bli frestad.

Rap das armas

Den låten andas verkligen AYIA FUCKING NAPA. Genast när jag hör denna låt känner jag svetten, glädjen och doften av alkohol och Grabbarna grus. Jag tror flest händer var klubbandes när denna låt spelades. Men nu skall jag visa er låtens egentliga budskap: http://sv.wikipedia.org/wiki/Morro_do_Dend%C3%AA

Parapapapa-parapapapa är i själva verket pistolskott. Det är lite kul att känna till, genast är det just du som låtsas skjuta folk på dansgolvet. Folk kanske tittar snett åt dig och vissa lär säkert undra om inte psyket saknar en av sina patienter, men vafan, är man påläst så är man. Jag kommer inte direkt tillämpa detta i kväll när jag kliver in i dimman, men kunskap är makt. Right?

Kom med något nytt?

Vill först och främst erkänna att filmen "Baksmällan" var helt otroligt bra. Komik på hög nivå och tillsammans med "Män som hatar kvinnor" så är det helt klart 2009 års bästa film, so far. Nästa vecka förväntar jag mig filmmagi (fyndigt med "magi" tycker jag) från Harry Potter.

Killers var tydligen sjuka på Hultsfred. Men kom med något nytt som jag inte redan vet?

Annars rullar livet vidare på Sharkroad. Mamma, pappa och Lisa stack i morse till Dalarna, kan verkligen inte förstå Dalarnas charm eller attraktion. Tycker uppriktigt synd om Lisa som tvingats med. Själv ägnar jag mig åt jobb, Elin och kompisar som präglar vardagen och jag trivs som bara den. Imorgon styr vi upp en jävla fest här på Hajvägen. Längtar verkligen något sjukt och jag utesluter inte bad under natten. Det ska dock ske i "ett relativt" nyktert tillstånd. Inte kvällen i sin helhet, men badet. Taggtråd ätes därför i detta nu. Laddar gör jag med pizza, glass, juice och Scooby Doo på teve. I bakgrunden hörs Gyllene Tider, the band of summer & party. Blir knappt bättre. Kvällen tillbringas med brorsan, ska pissa på han i FIFA 09 och förmodligen blir det film.

/ T.

Gott och blandat

Till allas stora förvåning tänker jag inte hylla denna godissort. Jag hatar laktritsbitarna, därför blir det bara "halvgott" och blandat. Nej, på order från Elin så har jag fått i uppgift att blogga lite. Idéerna är, för tillfället, lika stora och många som Caroline af Ugglas hjärnceller. Därför blir det lite blandade inslag idag. Men först och främst, Elin! Hon är inte bara bra, fin och min. Hon är även lättskrämd, självsäker och en jävel på att sprida sjukdomar. Hennes Peace & Love-förkylning härjar nu fritt min kropp. Känns så fint av henne att ge mig en upplevelse som försenad födelsedagspresent. Hon får tillbaka i jul, då ger jag henne vinterkräksjukan.

Jobbar gör jag också, underbart i dessa tider. Bad, glass på tre toppar och fotboll är verkligen utsökt, som Johan Ahlberg/ vår allas favorit Carl-Jan Granqvist skulle uttryckt sig.
Har, helt suddenly, fått ett enormt sug efter innebandy. Verkligen jättesugen. Ska bli fruktansvärt kul att, om någon månad, fatta tag i klubban och lira lite. Det är dock ett tag kvar.

Skäms även lite över mig själv. Väldigt mycket faktiskt. Jag hatar Johan Palm, klarar verkligen inte av personen. Men hans senaste album rymmer faktiskt en bra låt - Emma-Lee är faktiskt bra och det svider att erkänna.

Dagen ägnas åt shopping och bio med Elin. Baksmällan skall upplevas visuellt, blir fint.

Sist men inte minst så kan detta inlägg ha varit det mest osammanhängande och ointressanta på väldigt länge.

/ T.

Elin Hedbris!

Hade väldigt stora förhoppningar om 2009. Ayia Napa och studenten och all dess innebörd. Jag levde verkligen livet för en månad sen och stundtals saknar jag den tiden något fruktansvärt. Har liksom inte haft så mycket att se fram emot efter denna himmelska tid. Jobb, fotboll och innebandy är helt okej, men ändå inte tillräckligt.
Jag har verkligen saknat något.
Räddningen, och numera, belöningen hette Elin Hedbris och har sedan midsommar figurerat i mitt huvud. Jag sover knappt på nätterana, kunde knappt koncentrera mig på jobbet och vände en jävligt negativ form i fotbollen till en positiv sådan. Anledningen? Återigen, Elin! Kalla mig galen men så är det.

Skjutsade hem min mammas arbetskamrater igår på Johns Place, de drog verkligen ut på tiden. Och de bodde verkligen mitt ute i ingenstans, jättetvek om GPS kan lokalisera deras positioner. En vanlig Tobbe Larsson hade spårat ur fullständigt, men jag valde att tänka på bättre, något annat och tankarna fastnade direkt på Elin. På radion spelades "Walking on sunshine". Min tanke: Fan, livet kanske inte är så dumt ändå?

2 juli 2009. Tänk att en dag kan betyda så mycket.

/ T.