Killen som tror sig veta hur man bloggar. Skriver om allt och ingenting i en ironisk och hårdkokt touch. Nästan ingen går obemärkt förbi.

torsdag 31 december 2009

2LAX9

Känns väldigt glädjande att se tillbaka på året. För det har ju varit ett toppen år på alla sätt och vis. Om vi skall försöka börja i någon ände så varför inte starta med sportåret, sett ur TL:s ögon? Jo fan, vi kör! Trodde verkligen inte att jag skulle få uppleva något historiskt som kapten för Warbergs juniorlag. Vi tog hem juniorallsvenskan och det hela slutade med en, i mina ögon, fullt godkänd 6:e plats, i Sverige. Saknar verkligen tiden med gubbarna, saknar verkligen matcherna som gällde något. Saknar känslan, att som kapten, beträda Sparbankshallen inför 500 personer i en åttondelsfinal i SM. Och jag saknar Tobbe Alderhammar, svider att erkänna men så är det. En riktigt duktig tränare. Om han hade varit kvar i Wic så hade jag förmodligen inte spelat i Läjet. Inget fel med Läjet, inte alls. Trivs bra även där. Fotbollen då? Jodå, GIFs segertåg fortsätter och även om femman då och då blev problematisk så var ingen av oss oroliga. Och det känns förbannat skönt att tysta alla tvivlare. Next step: Division 4 Halland.

I övrigt då? Jodå, en kulturresa till Cypern och Ayia Napa den 29 maj. Vi upplevde, utforskade och gjorde alkoholkulturen i Ayia fucking Napa till något extra. Mycket fest, glädje och gemenskap med många sköna lirare. Balen hamnade på jumboplatsen under studentveckorna. Inte för att den var tråkig utan för att studenten och Napa var så mycket bättre. Skolavslutningen då? Jodå, träffade Elin Hedbris för första gången. Förstår inte riktigt varför hon skulle skrika efter mig, men det gjorde hon och nu, ett halvår senare är det henne jag kommer att symbolisera med 2009. För vi blev tillsammans och det känns overkligt men samtidigt fantastiskt!

Visst finns lågkonjukturen med på kartan som en ond ande, svävande över allt gott. Men den har inte drabbat mig nämnvärt mycket. Visst önskar jag att jag vore JW då och då. Men med tanke på mina, i nuläget låga utgifter, så klarar jag mig bra.

Vet inte riktigt vad jag skall ha för förväntningar inför 2010. Jag tror inte att 2010 kommer att överträffa 2009, jag tror verkligen inte det. 2009 var utan tvekan, det år påverkat mig mest som människa, ur en jävligt positiv synvinkel.

TL-bloggen önskar ett gott nytt år!

måndag 21 december 2009

Så minns vi 00-talet

Ska nu ge mig ut på väldigt hal is och debattera, argumentera eller kritisera. You name it.

Har inte kunnat undvika Aftonbladet och deras "så minns vi 00-talet" och visst är det alltid trevligt med tillbakablickar och krönikor. 90-talet lär vi ju minnas som någon slags It-bubbla om sisådär 50 år. Tekniken och alla dess möjligheter togs emot med öppna armar och utvecklingen är helt sjuk, än idag. Det kommer att expandera ännu mer. Men 00-talet då? Jag vill nog påstå att ordet globalisering speglar dagens värld sådär "superduperbra". För alla är vi närmare varandra. Detta trots avstånd, religion och nationalitet. Alla borde ju vara vinnare, tänker du kanske. Det är ju faktiskt skitnice att kunna chatta med allt och alla på ansiktsboken, verkligen jätteroande är det att kunna läsa om din kompis fyllestatus eller din resepolare från Thai. Internet överlag borde ju vara världens mest fantastiska uppfinning, google och NE har ju alla dina svar inför prov och skoluppgifter. Men internet är, numera, så mycket mer än bara kul och häftig grej att surfa in på. Internet är makt, kommersialism (med reservation för felstavning) och yttrande frihet. Obama vann exempelvis valet 08 för att han lyckades bäst med att övertyga "F & Y-generationen" (Facebook och Youtube). Visst sympatiserade även en hel del andra med han, men ändå, internets påverkan och inverkan på valet var faktiskt skrämmande. Och låt oss nämna Muhammedkarikatyren som satte Danmark i, en aning, obekväm situation. Några ironiska bilder som publicerades i en dansk tidning påstår säkert den ovetande. Men fan, de hånade och ironiserade ju Muhammed, vår jesus. Och det blev ingen kul grej, danskarnas handel uteblev med de muslimska länder som kritiserade bilderna. Och tack vare globalisering så drabbades även vi svenskar. Arla foods är ju som bekant har ju svenskar och danskar som ägare och man behöver heta Anna Anka för att inte förstå hur det hela hänger ihop. Många drabbas, oavsett handlingar.

Slutligen vill jag bara poängtera globaliseringen genom att ett talande exempel. Varför sitter jag, Tobias Larsson och bloggar klockan 10 en måndag? När jag istället borde jobba, som vanligt folk. Jo, höjdarna i USA var väldigt generösa med huslånen till den amerikanska befolkningen. Vilket i sin tur, så här ett år senare, har skapat den en arbetslöshet och världsdepression som kan mätas med börskraschen i New York 1929. Hela Island har ju nästan gått under för guds skull. Visserligen är jag inte arbetslös, men jag jobbar max 2-3 gånger i veckan och detta på obekväma tider. Personligen ser jag ingen skillnad på det och gå på a-kassa.

Å andra sidan var ju 00-talet ganska så okej ändå. Killers startade upp som band, Laila Freivalds avgick som utrikesminister, Zlatan gjorde sig stor som fotbollsspelare, årskurs tre på Peder skrivares skola. Och som grädden på moset, sockret på kanelbullen och toppen på allt så träffade jag Elin fucking Hedbris och det känns till skillnad från globalisering, kommersialism och politik inte särskilt komplext utan fantastiskt jävla bra. End of story.

torsdag 17 december 2009

Våga och vinn?

Varför händer inte detta mig i detta nu? Tänk er tanken att kunna för skratta lågkonjukturen och all jävla arbetslöshet i ansiktet? Att riktigt förnedra skiten! Lite snabba cash, hade för stunden, inte varit helt fel. Men om man lägger korten på borden så inser jag att jag har otur i spel, men desto mer lycka i kärlek.

fredag 11 december 2009

Kings & queens

Denna låt är utan tvekan, det bästa som har hänt december och Sverige i musikväg!

torsdag 10 december 2009

Julproblematik

Har idag, endast en julklapp kvar, att inhandla. Det känns på många sätt skönt att slippa trängas och svettas bland julstressen de sista dagarna före jul. Överlag är jag väldigt nöjd med klapparna, kanske framför allt till flickvännen men också till föräldrarna. Problemet med juklapparna är för mig inslagningen av presenterna. Jag är så sjukt dålig och resultaten blir pinsamt dåliga. Jag föddes verkligen med tummen mitt i handen. Jag lyckas verkligen med att misslyckas med utmaningar och saker som treåringar skulle klara av med ögonbindel. Jag har en sanslös förmåga att komma ihåg betydelselösa fakta. Jag kommer till exempel ihåg alla mina klasskamraters födelsedatum i skolåren 1-5 och även en del andras, jag kan rabbla målskyttar från divserse olika mästerskap. Men jag förstår inte vad de ger mig idag annat än en töntstämpel i pannan. Det hade ju varit så mycket enklare att vara en händig man som kan måla, snickra eller tapetsera om på egen hand. "Atft försöka duger" har jag alltid hållit mig till.