Stod och målade staketet på Blomsterlandet denna vackra sensommardag. Plötsligt ser jag hur ägaren till Grönsakslandet kommer ut med en blond, ung tjej i 14-15 års åldern. Nyfiken som man är spetsade jag öronen. Tjejen fick väskan och jackan visiterad och hennes ansikte ljög inte, hon hade stulit. Är väldigt, väldigt säker på att denna tjej (till synes helt originell och vanlig, en person som inte sticker ut i mängden och ett ansikte man lätt hade glömt) lider av en identitetskris. Väldigt säker är jag på att hon skulle stjäla för att klättra upp i hierarkin bland kompisarna. Synd bara att hela grejen fallera. När hon gick ut från affären var hon till synes oberörd. Din dumma, tragiska och inkompetenta idiot, tänkte jag och skvätte ytterligare färg på mina händer och kläder (och även väggen). Snacka om att, redan vid 15-års ålder hamnat snett, samhällets baksida är att vänta. En baksida där kriminaliteten härjar.
Innan fikarasten frågade en tant om det verkligen var rätt tid på året att måla och om jag visste några tips och råd för den icke kunnige. Jag tror jag var lika ovetande angående målning som hon var om sin korkade fråga. "Vet inte, svarade jag. Det beror väl på vädret, så länge det inte snöar eller regnar så är det bara att måla, avslutade jag." Tack, tack fick hon tacksamt kraxat fram. Kan det inte sluta födas mer idioter på denna planet?
Blev väldigt matt och irriterad över dessa händelser. Gick därför in och åt upp sista äppelkakan (med vaniljsås, oerhört väsentligt!) och tänkte en stund på Elin. Återupptog arbetet och kände mig genast bättre till mods. Tänk vad sötsaker kan göra människor lyckliga!
1 kommentar:
Tänk vad du kan göra mig glad!
Skicka en kommentar