Vann idag, i mina ögon, årets match mot WIC med 9-4. En rolig match och en väldigt speciell sådan för egen del. Att beträda Idrottshallen var verkligen speciellt, sjuka minnen började att spelas upp i huvudet och det var verkligen förbannat ovant att spela mot Warberg och inte i den blåa dressen. Jag tycker verkligen om Warbergs seniorlag och jag är imponerad över juniorlagets sätt att spela och jag saknar förra året något sanslöst mycket. Men å andra sidan tycker jag hela föreningen är ett skämt. Vore det inte kul att, som Sveriges bästa lag (AIK innehar också den tronen), kunna skryta om sitt juniorlag och skicka upp talang efter talang i seniortruppen? Det vore fel att säga att WIC struntar i talangerna för att Daniel Gunnarsson (grym kille!) gör succé just nu. Även Oscar Lindengren förtjänar beröm.
Men jag är duktig på att räkna: Joakim Friberg, Mikael Hage, Simon Bundgaard, Pierre Gustafsson, Alexander Ek och även jag själv är rätt tunga namn att förlora. Listan kan fortsätta i: Kristoffer Elisson, Niklas Järläng, Daniel Larsson och om vi går tillbaka till det förra juniorlaget som splittrades så hittar vi spelare som Gustaf Zimmerman och Anders Larsson. Visst finns det spelare som väljer fotboll elller jobbet före innebandyn men flertalet av mina exempel (och det finns mer) var seriöst satsande på innebandyn. Lägg ihop ovanstående spelare med exempelvis Johan Ahlberg, Mattias Hallengärd, Alexander Berntsson och Andreas Nordenwall så kanske ni inser potentialen.
Tycker det hela är tragiskt, för att om Warberg kunde behållt alla talanger så hade vi/de förfogat över Sveriges bästa talangfabrik efter Riksinnebandygymnasiet i Umeå. Helt okryddat.
Tycker även att det kändes förbannat skönt att visa kaxiga, självsäkra och "jag-skiter-om-laget-förlorar-så-länge-som-mitt-barn-gör-mål" människor att Läjet var och för tillfället är bättre än Warberg. Inga namn nämnda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar