Sista skoldagen!

Idag skippar vi ironi och sarkasm på bloggen. Ni kan kalla det en kärleksförklaring, ni kan kalla mig gay, men jag är ärlig angående mina kompisar och tankar till skolan. Och ja, heterosexuell är jag. Sista skoldagen gick jag idag, givetvis skall detta firas med en nostalgitrip utöver det vanliga.

1997 började jag skolan, en blygsam pojke vid namn Tobias gick till skolan med mamma. Jag fick börja i Periskopet (eller snarare Per-i-skåpet, som vi sade i yngre dagar) och det var frid och fröjd. Innan högstadiet handlade det mesta om vem som var bäst i fotboll, vem i Varbergs BoIs man hatade mest eller vem som låg längst fram i matteboken.Och alla gjorde som man var tillsagd att göra. I högstadiet gjorde vi revolt, alla ville gå sin egen väg. Kan ju inte direkt påstå att jag provade hasch eller koks men alla gick vi en självständigare väg. Måste vara fullkomligt bedrövligt att undervisa högstadieklasser som alla är trotsiga och pubertala. Gymnasiet däremot, ett mer eller mindre frivilligt val. Grunden till ditt framtida liv. Men GOD DAMN vad gymnasiet gav mig mycket.

Kalle, Jim, Filip, Henke, Johan, Daniel, Jonas, Anna-Lena, spanska, fester, 06 SP B, Monday walk of shame och sist, men inte minst, AYIA NAPA OCH STUDENTEN. Alla är typexempel som jag bekantades med under PS. Angående spanskan så gav mig den inte bara två bedrövliga betyg och en patetiskt bedrövlig lärare utan framför allt två sjukt goa polare i Jonas och Kalle. Tänk att spanskan gav mig så mycket men ändå så lite! Apropå Daniel och Filip så möttes vägarna via GIF. På den vägen är det. Henke är ett litet sladdisbarn som jag träffade tack vare fest, Kalle & Jonas och skolan. Men han är inte mindre uppskattad för det. Jim och Johan dök upp i 06 SP B och Jim och Johan skiljer sig rejält i personligheten. Johan= lång och smal storstekare med en ambitiös inställning till skolan. Jim är raka motsatsen. Jim hatar skolan och praktiserar skoltrötthet dygnet runt. Jim kan dock ha Sveriges kanske roligaste humor. Ingen annan kan med, spontan humor, få mig att garva så mycket. Finns även många andra sköna typer i 06 SP B, kan dock inte uppmärksamma alla. Angående "Monday walk of shame" så kommer jag alltid minnas dessa dagar. Det är dagen då du går omvägar i korridoren, låser in dig på toaletten eller låtsas att prata i telefon för att undvika pinsamma blickar och möten efter helgens händelser med klasskamrater eller skåp. Kan tilläggas att alkoholen, oftast varit boven i dramat.

Tre år har gått jävligt fort på PS. Jag kommer ihåg första dagarna: den nya välbekanta doften av en skola, alla jävla salar som man aldrig hittade, Kerstin Halldéns första lektion (lika icke-givande alla andra) och förmågan att alltid öppna dörrarna på fel sätt. Istället för "drag" tillämpade man "tryck" och fick sig alltid en kommentar. Idag glädjs inte av att slippa skolan mer, skolan och årskurs tre är så mycket bättre än jobb. Jag glädjs fan så mycket mer åt att slippa åka buss till skolan. Där snackar vi frihet!

Gymnasietiden sjunger på sista versen, men ändå inte. Kvar har vi det bästa: AYIA NAPA och STUDENTEN. Det kommer bli bra.
Vi sparar det bästa till sist.