Ny adress:

http://tobbelarsson.wordpress.com

Osant bra!

Gjort är gjort. Jag befann mig inte inte i Borlänge.
Det finns inte mycket saker jag ångrar i livet, men visst var beslutet att nobba Peace & Love 09 en rejäl miss från min sida. Saxofonsolot i början av klippet ger mig gåshud och hela klippet är magiskt!
Lyckligtvis är jag en av dem som innehar en biljett till Håkans konsert i Scandinavium. Got to be good!

Memories

All the crazy shit I did tonight, those will be best memories?

Ett kvitto på att lördagskvällen var lyckad stavas Daniel Johansson.
Strax efter 09-tiden i morse vaknar jag av att, killen som dricker alkhohol i samma mängd och takt som normala människor dricker vatten, ringer och väcker mig.
- Tobbe, du kan aldrig gissa vart jag är.
- Nej Daniel, kanske utanför min dörr?
- Nej, jag befinner mig i ett ridhus i Kungsbacka.

Bra fest, aight?

Inför Sverige-Skottland

Tänker, tillsammans med en saftig pizza, bänka mig framför Tv 8 och matchen mellan Sverige-Skottland. "Det nya landslaget" har sitt genrep inför det stundande EM-kvalet som väntar runt hörnet. Jag är nyfiken på att se hur Hamréns mannar omvandlar allt snack och positiv energi till ett vinnande koncept ute på planen. 4-5-1 kräver en stark och duktig trupp. Och visst har Sverige många duktiga spelare på olika positioner. Enligt mig bör vi ställa upp med följande lag i framtiden:

Isaksson
S.Larsson Mellberg Majstorovic Olsson
R.Elm Svensson
Elmander Källström Bajrami
Ibrahimovic

Detta lag är det, klart ultimata, i mina ögon om man skulle bortse från form och skador. På bänken finns det gott om alternativ. Det är jämnt skägg mellan Olsson och Safari men tack vare att Olsson spelar i PL väljer jag han före Safari. På det defensiva innermittfältet kan såväl Rasmus tvillingbrorosa Viktor och Wernbloom ersätta både Svensson och Elm d.y. Rent offensivt har jag ingenting emot Toivonen som "nummer 10" eller "Chippen" som avlastning till exempelvis Elmander. Jag tycker även att Marcus Berg är en utmärkt "nummer 9" och firma "Toivonen & Berg" har goda meriter från föregående sommar.
Det vimlar av alternativ och möjligheter i denna flexibla 4-5-1 som Hamrén skräddarsytt åt Zlatan. Jag hoppas att Zlatan får en liknande roll likt den superstjärnan hade i Inter. Då tror jag stenhårt på ett EM-kvalavancemang. Spelsystemet är dock bara ett siffersystem och det handlar om att prestera och agera på planen.

Reklamens påverkan?

Med tanke på föregående inlägg angående Mediamarkt så fick jag följdaktigen kommentarer. Signaturen "Gripen" gav mig en lektion i hur reklamen påverkar oss människor och påstod även jag, vid nästa elektronikköp skulle svänga förbi Mediamarkt istället för exempelvis Siba eller OnOff på grund av deras reklam. Visst, merparten av människor kanske handlar på detta vis. Men tacka fan att jag är unik då. Jag följer nämligen vissa principer i mitt liv. Är det så att jag stör mig/föraktar någonting så håller jag mig undan detta. I Varberg sätter jag aldrig min fot på Nyfiket, Gina Tricot eller pizzerian Bästa frivilligt.

Peter Antoine kanske är en helt okej tränare men mina minnen av honom från TV 4 som expert gör att killen placeras i "pajas-facket". Jag ser honom och hans yngre kopia därför inte som fördelaktiga figurer till Mediamarkt. Visst, Mediamarkt kanske har fångat mitt intresse, men på fel sätt.

Mediamarkt

Har verkligen full förståelse till reklamens existens och nytta till att skapa konkurrens i marknadsekonomin men vissa reklamer blir bara för mycket. Tyska Mediamarkt "profilerar" sig med den förre fotbollstränaren och tv-pajasen Peter Antoine och en yngre kopia av denne. Det är så patetiskt så jag finner inga ord. Killen är visserligen snarlik Antoine d.ä men hur svårt är det att finna peruk, glasögon och en kudde som skapar ölmage? Sen språket; Det är väl tänkt att han skall prata tyska? Inte någon knacklig jävla blandnig mellan s.venska, engelska och tyska. Reklamen är verkligen inte till deras fördel.

Published with Blogger-droid v1.4.8

We don't need no education?

Stockholm, Lund eller Uppsala?
Statsvetare, psykolog, jurist, journalist eller någon annat yrke inom samhällsvetenskapen?

Det här med att var och hur man ska plugga är inte lätt. Det finns fan-i-mig en djungel av olika yrken att välja mellan och just nu känner jag mig förbannat vilsen och lost. Får helt enkelt ta och föra upp GIF till allsvenskan och sadla om till fotbollsproffs på heltid...

Fotbollsförstörare

Varför förstöra världens största ungdomsturnering och varför hota publik, spelare och domare? Killarna är ju inte mer än 15-16 år. Vissa har ju knappt fått skäggväxt, många av dem lär ju få men för livet.
Människorna som stormar på planen är ta mig fan en samling av idioter. Googla ordet "idiot" och du får automatisk zoom på killen som försöker brotta ner IFK-spelaren i slutet av klippen.

All good things come to an end

Alexander Lukas har fått en sig en överman. Daniel fick igår hem ett brev från polisen som hittat hans plånbok som även innehöll samtliga av hans kort. Kort sagt hade får jag äta upp min egen skit (föregående inlägg) och visst känns det hela som en pungspark av sällan skådat slag, för egen del. Trodde verkligen de ärliga, osjälviska och vänliga människorna var på väg att utrotas. Vad är oddsen på att någon hittar en plånbok trakterna kring simstadion för att sen lämna in den hos polisen? Vill inte på något sätt fördöma dennna personens handlande, men det svider att Daniel A-L-L-T-I-D lyckas undvika trubbel och problem. Life's a bitch.

Payback

Kommer aldrig att glömma hur Daniel vek sig av skratt när jag, på den första studentfesten, fick mitt bankkort stulet och länsat på 2500 kr (tjuvarna spenderade det mesta på Akropolis för den intresserade). Han verkligen njöt av att se min bedrövade min morgonen efter och var inte sen att påpeka det för både släkt, vänner och lagkamrater.
För att bevisa vår hatkärlek emellan kommer här en payback.
Daniel var enligt rykten, fantastiskt jättefull i måndags på Club Monday och visst, inget fel med det. Men grejen är att killen tappade sin plånbok destanion unknown och det finner jag väldigt tillfredsställande. Plånboken innehöll nämligen bankkort, körkort och leg.
Riktigt kul tycker jag. Vore riktigt nice om han fick visa upp passet på Oscars nästa gång.

Losing their identity?

Ända sedan Fredrik Ljungberg skrev på för Arsenal så har klubben varit min favorit tillsammans med Barcelona. Sanningen är dock att jag har har en mer långvarig relation med Arsenal än med Barcelona som jag kommit på att älska, både som stad och som fotbollslag, först på senare år. Det gör mig därför väldigt ont att se vad som är på väg att hända med klubben i mitt hjärta. Klubben har som bekant som policy och lite som klubbidentitet att satsa och värva unga och relativt okända talanger för att senare utveckla dem till duktiga och fullgoda spelare (exempel Fabregas, Clichy och Van Persie) och det är en fin melodi. Men vill fansen och klubbens ledning att Arsenal ska bli en plantskola likt BP åt exempelvis Barcelona? Arsenal är och har länge varit en klubb som tillhör de främsta i världen. Det vore direkt bedrövligt att förlora den positionen och den statusen de faktiskt innehar.

Visst har etablerade namn såsom Arshavin, Nasri och nu Chamakh värvats under de senaste åren. Men handen på hjärtat Tobbe Larsson, är detta en trio av superstjärnor? Knappast inte. Gunners har sålt världsstjärnor som Vieira, Henry, Cole och nästa stjärna att lämna London lär bli Fabregas. Det gör mig ont att klubben inte satsar på en mera kortsiktig policy. Pengar finns och en stjärnvärvning hade gett klirr i kassan, både på det ekonomiska och det sportsliga planet.

Årets silly season känns i Arsenal-ögon som en normal sådan. De största stjärnorna försvinner (Gallas och eventuellt Fabregas) och mindre kända namn som Laurent Kosciellny värvas. Inget ont om honom, han och Vermaelen lär säkerligen fungera bra ihop. Men bakom dem finns inga backar som håller toppklass i Premier Leauge. Truppen är för tunn i mina ögon. Föregående säsonger bevisar då laget finns med i toppen fram till februari/mars för att senare tappa placeringar och räknas bort från titelracet innan det ens hinner börja.

Jag vill inte se att mitt Arsenal förvandlas till ett Manchester City som använder Silly Season som något jävla materialistiskt påfund. Behåll er identitet men våga förnya. Då kommer titlarna och stjärnorna från alla håll och kanter, samtidigt som talangerna flödas underifrån.
Wenger vill bjuda publiken på vacker fotboll och sköta klubben med fina och justa medel, all heder och respekt åt denna man och hans filosofi. Men fotbollen förändras och pengarna styr allt mer. Barcelona har skulder på miljarder men värvar likväl David Villa och Adriano för att vinna titlar och Manchester City styrs av en stenrik shejk och tidigare av en thailänsk exilpolitiker vars fotbollskunskaper var lika med noll. Etisk rätt? Nej. Vardagsmat i dagens fotboll? Ja.

I grund och botten handlar fotboll om att prestera och vinna. Jag hoppas Arsenal snart inser detta innan det blir för sent. I slutändan finns det inget jag hoppas på mer än en Arsenal-titel i år. Don't let me down.

Läsarstorm?

Efter att ha sträckläst "Den förlorade symbolen" av Dan Brown i våras så delgav jag lite av mina tankar kring bokens innehåll. Noetiken var ett av ämnena som jag försiktigt beröra och jag skrev ner lite funderingar och tankar kring det hela. Jag hade verkligen ingen avsikt med att starta en diskussion om själens existens eller noetikens vara eller icke vara i dagens samhälle.
Jag har nämligen fått en sisådär 10-15 kommentarer, av det väldigt seriösa slaget, skall tilläggas där avsändarna samtycker, kritiserar och informerar angående inlägget. Jag tycker det hela är stimulerande och utvecklande.

Wheels & Wings.

Fick en oerhörd lust att återuppta bloggandet då jag under denna helg var Cruisingvärd på Wheels & Wings här i Varberg. Kan lätt konstatera att jag efter denna helg utvecklat ett hat mot 95 % av alla raggare (resterande procent kan vara charmiga och till viss del roliga) som är större än mitt förakt mot exempelvis Halmstaddialekt, fiskmåsar och självgoda människor.
Som vakt för detta årliga jävliga spektakel får man se och höra en del. Värst detta året är nog skåpet till tjej som sjöng Eddie Meduzas "Runka balle". Tondöv och fantastiskt vidrig outfit. Du bruden, är det verkligen till din fördel att visa ditt myntinkast så brutalt tydligt?

Reflekterade samtidigt över tjusningen på W&W. Vad är grejen med att åka runt, runt och runt för att visa upp sin bil? Jag kan till viss del tycka att gamla och välbehållna bilar kan vara värda en snabb titt. Men vad är grejen med att åka runt i en EPA-traktor med en höbal på taket? Vilka sympatier vill ni väcka med att ha massa urdåliga sexvitsar på era bilar och kroppar? Tror ni på fullaste allvar att någon av det motsatta eller, för all del, könet av samma sort kommer attraheras när ni stinker öl och svett över hela kroppen och ser ut som en sämre kopia av Ronny & Ragge? Seriöst, till nästa år: Lägg ner skiten.

Det finaste gud skapat!

Ibland är man onekligen lyckligt lottad här i livet. Jag tror aldrig jag sett Elin Hedbris så lycklig, snygg och glad som under balen och studenten! Det finns verkligen ingen annan än just Elin som jag unnar detta mest till. Bilden är inte bara ett bevis på att Xperias kamera är magisk utan även att tjejen som sträcker handen i skyn lever livet i en studenttid som få glömmer men som alla vill återuppleva!

Published with Blogger-droid v1.3.4

Time of your life

Nyss hemkommen från Alanya, en grym resa på många sätt och vis. Ett nytt land och nya upplevelser innebär per automatik nya perspektiv på livet. Visst var det riktigt nice med utelivet, Tequila-race 2.0 och värmen. Men så här i efterhand slår det mig: Vad håller jag på med? Vad är det jag vill bevisa? Alanya var ett försök att återuppliva Ayia Napa men det kändes bara tragiskt att ens jämföra dem bägge. Studenttiden och allt den inkluderade gav mig en lycka som jag förmodligen aldrig kommer uppleva igen.
Jag kan därför inte vara annat än avundsjuk och i viss mån sentimental när jag tänker på hur årets studenter njuter av livet. Jag unnar dem verkligen det. Kanske mest Elin men även Daniel som bägge två kämpat på trots en hård linje och en svag studiemotivation. Det som skiljer äldre från yngre är inte åldern utan mängden av erfarenhet och kunskap. Det jag vet, som inte studenterna känner till, är att tiden kommer gå alldeles för fort och att man, helt plötsligt, kommer vakna upp efter skolavslutningen och se sig själv i spegeln och fråga sig själv: Vad händer nu?

"Jag gillar själva symboliken i det trettiotal vita duvor som släpptes ut i det fria vid tidpunkten för det allra första utspringet. För det är verkligen så: att man det ögonblick man kliver ut på den där platån verkligen bokstavligt talat kastar sig ut i ett helt nytt liv och lämnar ett annat bakom sig." (Tack Albin Yngve för det citatet)

Allt ett musikklipp kan önska!

Har de senaste månaderna fullkomligt spelat sönder detta musikklipp. Och jag tröttnar aldrig. Videon har precis allt man kan önska - En grym artist, en sjuhelveteslåt och inte minst Cheryl Cole. Har alltid idiotförklarat Ashley Cole för att han lämnade Gunners för Chelsea. Men att dissa Cheryl Cole är dödssynd!

Ge mig ett år till

15 april, inte en dag i mängden. Sista dagen för ansökning till högskolan. Har T.Larsson gjort detta? Svar: Nej. Visst lockar studentlivet mig som aldrig förr. Jag är riktigt sugen på att testa något nytt. Pröva mina vingar och flyga i från Varberg. Stockholm är helt klart hetaste alternativet. Visst är det inte samma studentkänsla som exempelvis Lund. Men vafan, journalistutbildningen finns inte i Lund och Stockholm som stad är ta mig fan helt magisk. Jag tänker mitt framtida liv lite som en tårta. Förstå mig rätt nu och placera mig inte i skåp-facken. Jag delar upp tårtan i olika bitar. En del av tårtan ägnar jag åt journalistiken och mitt skrivande. Den resterande delen delar jag upp i småbitar och ägnar åt kurser som praktisk filosofi, psykologi, någon typ av ekonomi eller statsvetenskap. Vad fan vet jag? Allt jag vet är att jag ska bli en beläst kille med ett stort intellekt.

Nej, jag tar tid på mig. Allt ska kännas rätt när jag nästa år söker. Ska jobba ihop pengar, ut och upptäcka världen och framför allt värna om det jag håller mest kärt: Elin Hedbris.

Dags att dissa Sevilla och komma hem nu Elin?

En annan sida av Varberg

Varberg må vara en sommaridyll för många, en stad som passar de flesta. Bra stränder som lockar till sol, bad och surfing. För att inte tala om våra utmärkta spafaciliteter. Och visst är strandpromenaden och kärleksparken ett näste för förälskade par. Klart det är så.
Men när sommartid byts mot vintertid och när dagarna blir mörkare och kortare.
Vad händer med oss då?

Oförklarliga försvinnanden och en rad olika självmord. Hela Varberg är ju fan helt omskakat.
Hur mår vi Varberg? Vad är det alla saknar?
Vintern 2010 går till historien som en av de värsta. Otroheter, försvinnanden och självmord. Sommaren 2010 kan bara bli bättre.

Från en annan planet

Följde Zaragoza-Barcelona igår och till skillnad från Mino "pizzabagaren" Raiola så kan jag inte fördöma Leo Messi. Wayne Rooney i all ära, men i mina ögon är Leo Messi steget högre upp, bäst i världen helt enkelt. Har aldrig sett någon spelare med den farten, blicken eller tekniken. Allt ser så förbaskat enkelt ut. Jag kan på rak arm inte peka ut en enda svaghet på killen. Kort sagt är han uppe i nivå med fotbollens störste genom tiderna i mitt tycke. Han som gjorde fotboll till konst, killen som fick det svåra att se lekande lätt ut. Jag talar inte om Maradona utan Zinedine Zidane.

Kapten Krok!

Visst gjorde jag din dag lite enklare att leva? Visst, du kanske har jobbiga kunder, gnällig chef eller helt enkelt slut på cigg eller snus. Sluta klaga, det finns uppenbarligen folk som har det värre.

Björn Pickhardt heter mannen till höger, han höll på med styrketräning när repet brast och i nästa sekund blev han Kapten Krok med hela norska folket.

Vad är grejen med Håkan?

När nu solen och värmen försiktigt knackar på dörren så vad passar då bättre än Håkan Hellström och hans live-dvd från Peace? Jag har aldrig sett Håkan Hellström live, faktum är att jag inte alls sett många artister live. En enda faktiskt; Amanda Jenssen. Jag ångrar bittert att jag inte packade resväskan och följde med till Borlänge i somras för att bevittna en liveartist av sällan skådat slag. Man kan säga vad man vill om Håkan. Han sjunger inte gudomligt, men killen kan underhålla och hans texter träffar dig likt Amors pilar och borrar sig in i kroppen. Apropå Amor; kan musik verkligen avbilda känslor? Visst kan man förknippa vissa känslor med låtar, lämpligtvis bör du vara aningen glad när du lyssnar på "walking on sunshine", likaså passar The Fray alltid när man känner sig down.

Men Håkan då? Är det en tillfällighet att hans musik spelades flitigt i på spotify, radion och i mitt huvud när jag och Elin träffades? Är det en tillfällighet att "Nu kan du få mig så lätt" påminner mig om Elin i alla avseenden? Förmodligen inte. Men hur än jag vill och önskar så finns det fan-i-mig inga låtar som avbildar känslor, möjligtvis klassisk musik. Det är på sätt och vis bra. Visst hoppas jag kunna återuppliva att vara nykär och förälskad, men den känslan är unik och ingen känsla man ska leka och återuppliva för skojs skull genom musik. Kärleken är trots allt en magisk kraft och känsla, uppenbarligen krävs det en del för att avbilda något i stil med den.
Grejen med Håkan är att han är komplett, hans breda musikregister gör att hans låtar passar in både på bröllop, fest och begravningar.

Det är därför med ett stort nöje jag har tittat i genom hans live-dvd. Det är inte utan att man får gåshud, magiskt är ordet!

Jihad-Jane

Sop-Åke och Terror-Tommy i all ära. Men är inte Jihad-Jane det fulaste av det allra fulaste smeknamnen? Himla kul att bli förknippad med martyr, skräck och hat. Men av bilderna att döma så verkar hon inte vara en särskilt karismatisk person. Ingen person jag, rent spontant, skulle kunna tänka mig gå på bio eller spela ett parti kort med. Hon liknar ingenting annat än ett stort levande lik. Visserligen är man inte Joel Kinnaman själv, men känns förbannat skönt och lekande lätt att hamna före henne i kön.

Jens Lapidus

För mig betyder semester avkoppling och avkoppling är detsamma som en riktigt bra bok. Därför tog jag tillfället i akt att läsa om "Aldrig fucka upp" i Agadir. Tillsammans med "snabba cash" tillhör den absoluta toppen av alla böcker jag läst genom åren. Inte bara på grund av dess handlingar eller på grund av Lapidus realistiska skildringar av den undre världen. Det är stilen jag är svag för! Lapidus skriver så jävla hårdkokt, kort och precist. Så jävla ärligt och helt utan sympati i vissa avseenden. I mina ögon finns det ingen bättre i att förklara människor eller olika miljöer. Låt mig ge er ett smakprov:

"Babak- lika hög som skyskraporna i Dubai."

"Nyårsafton skulle bli top of the line. De skulle knulla in det nya året så hårt att brudarna inte kunde gå förrän på tjungondedag Knut, eller vad det nu hette."

Och ja, det finns så mycket mer. Tilläggas bör ju även att Lapidus vid "sidan av författarkarriären" är advokat. Med andra ord drar han inte bara in snabba utan också feta cash. Vem bangar ett sådant liv om sisådär 10 år?

Poeten Anton K

Det finns dagar då det går att hålla humöret uppe. Sedan finns det dagar likt denna. Då allt känns genomruttet, tragiskt och bedrövligt. Måndagen den 8 mars ger mig fan inget hopp. Den ger mig inga positiva tankar om framtiden eller veckan. Jag är så jävla trött på Varberg. Trött på att ta busslinje 1 till Varberg, trött på att veta allt om varenda jävla kotte i stan, trött på att försöka se ljust på arbetssituationen när man jobbar kvällar och helger. Jag är så trött på Varberg att jag hade kunnat spy ner halva jävla fästningen. Trött på alla som botar sin identitetskris med att hänga på Oscars som någon Onoff-stekare eller supa sig redlös varje vecka för att undgå och förtränga alla bekymmer. Trött på att se att snön aldrig smälter och inse att sommaren är så mycket längre bort än vad folk tror. För att citera Anton K så kanske jag "ser allt svart och vitt" och alltid "är missnöjd med nåt" och ja, jag förnekar inte det. Men jag är perfektionist, nöjer mig inte med en halvtaskig tillvaro. Kanske är han så jävla rätt ute, den där Anton K. Kanske är det så "att den här staden äcklar dig när du är ung"? Vill just nu bara dra iväg långt borta med de människor som står mig närmast.

Agadir hade mycket som inte gick att hänga i granen. Jobbiga och äckliga nordafrikaner som var bedrövliga på engelska, kåta på både pengar och blonda tjejer och inte kunde laga kyckling utan att turister som jag och Robin blev magsjuka och fick både diarré och spya som ett brev på posten. Ändå var det på många sätt himmelriket. En nästintill problemfrivecka med tre enkla, och fantastiska människor där dagens största problem var vilken typ av restaurang vi alla ville äta på. Det har redan gått fyra dagar sen flygplanet landade på Landvetter men jag saknar fan-i-mig Agadir nästan lika mycket som studentveckorna.

Och Elin, du vet din betydelse och ditt inflytande på mitt liv.
Fantastisk kan andra tjejer vara.
Elin hör inte hemma i den kategorin, hon är så mycket högre upp.

Let it snow, I don't give a shit

Inkorgen - Från: Robin "Tja mannen, ska du med till Marocko på torsdag? Jag, du och tjejerna. 2900"

Ett enda sms räcker. Varför inte, tänkte jag. Från att ha varit deprimerad, trött och allmänt down så förvandlas tillvaron till något av det helt motsatta. Bara grejen av att få se grönska och sol gör mig salig. Grejen av att åka till ett varmt land, långt i från Sverige med kompisar och en flickvän som man älskar gör mig euforisk. Snön som retat mig i månader nu ger jag fullständigt fan i. Sönderdissar den totalt verkligen, lämnar när den som en övergiven kattunge. Och om den nu råkar ligga kvar när vi kommer hem så fine. I don't care.

Jag känner alltså ingen som helst skam, saknad eller smärta när jag lämnar Sverige på torsdag morgon. Jag stiger helt enkelt ut som en ny människa i Marocko och Aga-fucking-Dir. Den tanken gör mig fantastiskt glad.

Giganternas kamp

"Fajt med Chara vore bra". Med dessa ord har Douglas Murray kanske öppnat för den största höjdpunkten i hela OS om nu Slovakien vinner mot Norge. Jag menar, tänk er dessa två i ett vilt jävla hockeyslagsmål. Tufft, hårt men ärligt. Kommer så väl ihåg när Chara lirade i Elitserien. När "lille" Dan Hinote på 174 cm gav sig på jätten, då i Färjestad. Jag menar, Chara är med skridskor mätt, cirka 220 cm lång och väger 120 kg. Och ja, Chara förnedrade Hinote ganska rejält. Jag leker med tanken att Murray sätter in en tackling av detta slag på just Chara. De hade inte bara startat tredje världskriget. Nej, Murray hade på egen hand vunnit matchen åt Sverige då han plockat bort Slovakiens viktigaste spelare. Förstå mig rätt. Jag är ingen fascist som förespråkar våld. Men i hockeyns värld är slagsmål och tufft spel en del av charmen. I mina ögon kan en perfekt tackling a´la Kronwall/Murray vara lika snyggt som exempelvis Bäckströms mål i morse. Shit vilka förväntningar jag har inför matchen på onsdag!

OS godbit!

Den typiska svenska folkfavoriten ute i stugorna bör ju utan tvekan vara Charlotte Kalla, denna solstråle som får ett pissigt arrangerat olympiskt spel att lysa. Fan, hennes leende smälter nästan mer isar än Elin Hedbris, det säger lite. Eller varför inte Björn Ferry? Denna frispårkige killen från Norrland som tystade kritikerna och tog hem det första guldet i sin gren på drygt 50 år. Anja Pärson existerar också. Denna helgalna tjej som kastar sig ut i branten gång efter gång. Och för att vara sentimental och ärlig så var hennes krasch otäck, men "friskt vågat, hälften vunnit"-insatsen gör nog många svenskar ännu mer stolta.

Och visst, vi kan känna sympati med alla svenskar som missar medalj med hårsmåner. Men så länge som idrottarna uttrycker sig "Jag är nöjd med min prestation, kunde inte gjort det bättre" så får de ingen sympati från min sida.

Nej, min sympati och min hängivenhet går till en kille med ballar av stål. Man skulle rent av kunna säga att jag är en fanatiker. För varje gång han beträder isen så klappar mitt hjärta fortare. Och tro mig, jag är inte kär. Bara så jävla förväntansfull. Förväntansfull på vad som komma skall. För när Douglas Murray beträder planen går ingen säker. Får fan gåshud när jag ser denna best spela och framför allt tackla hockey!

Douglas Murray gör hela ishockeyturneringen, ja hela OS intressant!

En stad som håller andan

Tycker David Birgersson mystiska försvinnande är fruktansvärt hemskt och läskigt. Även om många inte (jag tillhör en av dem) knappt känner killen så lider samtliga med alla anhöriga till David. Har faktiskt börjat spekulerat i vad detta försvinnande kan få för ringar på vattnet. En del av alla Varbergs ungdomar lär säkerligen "tänka efter före" innan man beger sig ut i Varbergs nattliv. Fan vad jag hatar dessa oförklarliga försvinnanden!

Nakenlek

Fantastiskt kul video, sanslöst träffsäker!

Utgång gav framgång

I lördags så var kvällen planerad in i det minsta detalj, en lugn fifa-kväll med grabbarna stod på schemat. Själv bjöd jag in den enorma massan, bestående av tre personer, varav en var högst osäker. Lyckligtvis kom Robin ändå. Men något hände under kvällen. Fifa byttes ut mot högre och högre musik och Larsson brodern den yngre blev mer och mer gästvänlig (jag bjöd tre personer, Daniel bjöd desto fler) och jag vill inte skriva ner antalet människor som entrade Sharkroad denna afton, men det var bra mycket mer än vad jag trott. Men är inte detta festernas och ungdomens tjusning? Vågade och oväntade handlingar gör ju det hela så mycket roligare. Eller?

Det finns så mycket fördomar om alkoholen och dess bieffekter. Okej, jag kanske inte var duglig till att springa marathon när jag vaknade igår morse. Men om något följt med och bevittnat Alé les blues i Laholm igår eftermiddag så hade folk inte trott sina ögon. Daniel sprang mest av alla, Jens Thorson sprang, inte mest av alla, men mer än vad han brukar göra, och det är mycket! TL pangade in tre mål och det har jag minsann inte gjort på varken år eller dagar, för övrigt lär det aldrig hända igen. Det här med att vara "dagen efter" och spela match fungerar utmärkt och är inte alls förödande. Utgång ger framgång, än så länge.

För övrigt anser jag att Snabba cash var grym och att JW snart börjar leta sig in i kategorin av idoler där Zidane, Zlatan och Winnerbäck bland annat håller hus.

Snabba cash!

Skall ikväll bänka mig i Bio Capitols slitna och icke-fräscha biolokaler. Benutrymmet är, för oss lite längre människor, på tok för litet. Men i kväll bryr jag mig inte, i kväll går jag in i en annan värld. I kväll blir Stureplan och Stockholm Noir en del av mig. Nu för tiden är det egentligen bara Harry Potter filmerna, möjligtvis har Pirates-trilogin konkurrerat också, som man verkligen sett fram emot på bioduken. Vad jag vill säga att är det var, väldigt längesen, jag såg fram emot en film så mycket som jag gör inför kvällens premiär av "Snabba cash". Filmen kommer inte vara bättre än boken. Böcker är mästerveken och originalet och filmer kopior i mitt tycke. Men jag både hoppas och tror att filmen och framför allt JW (Kinnaman är det absolut bästa valet) kommer leverera. Så JW; ge mig action, stil och en film att minnas!

Sal 2:218

Under en historialektion i sal 2:218 ställde, min utmärkte, komiska och ack så allmänbildade lärare Pär Sandberg (han hade gått långt i program som På spåret och Postkodmiljonären), en fråga som löd: "Ärade elever, kan någon av er förklara skillnaden mellan kunskap och insikt?" Nu så, här 2-3 år senare, så tar jag mig tillfället i akt att besvara.

Jag har läst om börskraschen 1929 i New York. Jag har läst om depressionen både då och nu. Allt detta kallar jag ren och skär kunskap. Men jag har egentligen inte förstått mig på innebörden. Inte förrän nu. Att jobba är helt okej, inga problem med det. Bra arbetsgivare och ett givande arbete för både mig, Victor och familjen. Men liksom, de flesta andra yrken, så förekommer ångest även där. Nu till den löjliga paradoxen: Hur kan man ha ångest när man knappt jobbar? Man skäms för att ligga hemma och spela FM dagarna i ända (visserligen har jag tagit Blåvitt till oanade höjder och nu bytt upp mig till PSV och värvat Drogba och Henry) och när dagens enda höjdpunkt blir Paradise Hotel känns livet lagom givande. Notera ordet vecka, det är då de flesta av mina kamrater arbetar. På helgerna, då man vill festa, umgås, titta på Premier Leauge/La liga eller vill umgås med flickvännen. Då har man fan så mycket mer arbetstider. Det är fel att klaga, det finns människor som faktiskt är arbetslösa. Tacksamhet är ju onekligen ett svenskt personlighetsdrag, men jag vill inte vara svennebanan, ge mig bättre arbetstider!

Jag tänker inte börja plugga. Jag vet inte vad jag ska satsa på i journalistbranschen, allt ska kännas rätt när jag söker. Jag är inte redo. Pengarna ska användas i andra syften. Jag har andra planer i sikte. Om drygt ett år skall jag göra en resa som, mycket väl, kan bli den resan som man minns bäst om 50 år. Och icke att förglömma. Daniel, Robin och TL drar till Alanya i sommar. Också det en höjdpunkt att längta till. Apropå sommar: Jag fyller 20, Elin tar studenten och förhoppningsvis firar vi ett år tillsammans den 2 juli.

Ovanstånde är ju framtida höjdpunkter, vad förgyller då vardagen i detta nu? Träningarna med GIF kommit i gång på allvar. Jag älskar verkligen snacket i omklädningsrummet. På fredag så bänkar jag och Kalle oss framför JW och "Snabba Cash". Är verkligen säker på att jag kommer att vandra ut från biografen med ett leende på läpparna. I övrigt kan jag i stort bara komma på, en enda stor förklaring till varför man orkar hålla huvud och humör uppe. Elin Hedbris. En tjej, ett ord: Fantastisk!

Om vi nu skall väva ihop texten till något sammanhängande så definerar jag ordet "insikt" som kunskap som vi sen upplever eller inser via olika händelser. I detta fallet är det direkt kusligt när man ser vad finanskrisen ställt till med, både ekonomiskt och socialt. Tack för ordet, Pär!

Sjukt

Något som förgyller alla blogginlägg är givetvis alla kommentarer. Vissa är oseriösa (läs Daniel Larsson, tilllika min bror) medan andra är seriösa. De bästa kommentarerna kommer från okända människor, främlingar helt enkelt. Jag tycker det är stort av dem att, först och främst, leta sig in på min blogg och för det andra så är det uppskattat att de lämnar kommentarer efter sig. Konstruktiv kritik helt enkelt. Signaturen "Linnea" menade att jag använde ordet "sjukt" för mycket och det har hon givetvis en poäng i. Men å andra sidan är det svårt att undvika det ordet. Det förekommer mycket i vardagen ungdomar emellan. Åtminstone i min vardag, och det är ju ändå den, som min blogg utgår mycket i från. Men tack Linnea, vem du än och var du än är.
Skulle dock inte förvåna om något hade "Linnea" som psydonym. Om nu så är faktum så är ju denna text aningen tragisk och skrattretande.

US Open

Vore det inte väldigt lustigt om Tiger Woods gick ut på "18-hålsrunda" i framtiden? Eller varför inte döpa om Tigers gylf till US Open? Sen kan man ju också förstå Elin som blev putt för att Tiger satt den i för många hål.
Haha, fan vad roligt detta var!
Tack Aftonbladet och pelargonier-fantasten Lasse Anrell.

Ingen lätt fråga liksom

Årets första inlägg behandlar en mycket väsentlig och intressant fråga som får skapelseteorin att framstå som simpel. Är det någon som räknade antalet "liksom" som Paradise Hotel-deltagren Dalin sade under kvällens, helt sinnessjuka, dubbelprogram? Det vore ju liksom ganska så kul att veta, liksom.