Efter att ha sträckläst "Den förlorade symbolen" av Dan Brown i våras så delgav jag lite av mina tankar kring bokens innehåll. Noetiken var ett av ämnena som jag försiktigt beröra och jag skrev ner lite funderingar och tankar kring det hela. Jag hade verkligen ingen avsikt med att starta en diskussion om själens existens eller noetikens vara eller icke vara i dagens samhälle.
Jag har nämligen fått en sisådär 10-15 kommentarer, av det väldigt seriösa slaget, skall tilläggas där avsändarna samtycker, kritiserar och informerar angående inlägget. Jag tycker det hela är stimulerande och utvecklande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar