Utgång gav framgång

I lördags så var kvällen planerad in i det minsta detalj, en lugn fifa-kväll med grabbarna stod på schemat. Själv bjöd jag in den enorma massan, bestående av tre personer, varav en var högst osäker. Lyckligtvis kom Robin ändå. Men något hände under kvällen. Fifa byttes ut mot högre och högre musik och Larsson brodern den yngre blev mer och mer gästvänlig (jag bjöd tre personer, Daniel bjöd desto fler) och jag vill inte skriva ner antalet människor som entrade Sharkroad denna afton, men det var bra mycket mer än vad jag trott. Men är inte detta festernas och ungdomens tjusning? Vågade och oväntade handlingar gör ju det hela så mycket roligare. Eller?

Det finns så mycket fördomar om alkoholen och dess bieffekter. Okej, jag kanske inte var duglig till att springa marathon när jag vaknade igår morse. Men om något följt med och bevittnat Alé les blues i Laholm igår eftermiddag så hade folk inte trott sina ögon. Daniel sprang mest av alla, Jens Thorson sprang, inte mest av alla, men mer än vad han brukar göra, och det är mycket! TL pangade in tre mål och det har jag minsann inte gjort på varken år eller dagar, för övrigt lär det aldrig hända igen. Det här med att vara "dagen efter" och spela match fungerar utmärkt och är inte alls förödande. Utgång ger framgång, än så länge.

För övrigt anser jag att Snabba cash var grym och att JW snart börjar leta sig in i kategorin av idoler där Zidane, Zlatan och Winnerbäck bland annat håller hus.