Fotbollserotik

Julen kom tidigt i år:

14.30 Everton-Liverpool

17.00 Arsenal-Chelsea

19.00 Barcelona-Real Madrid

Noetik

Slukade igår Browns senaste kioskvältare (Den förlorde symbolen) och den var, för att citera Andreas Larsson/Filip Svenberg, fantastiskt bra. Tänker inte göra någon recension men bokens innehåll har väckt mitt intresse. Kan inte låta bli att fascineras över alla dessa gåtfulla och mystiska mysterier som existerar i världen. Religiös symbolik är så mycket mer intressant än att bara beröra grunderna i de olika religionerna. Nu till något mer avancerat- Noetik. Noetik var för mig obekant innan jag läste boken. Men kort och gott brukar man använda noetiken då man vill besvara gamla och obesvarade filosofiska frågor med hjälp av vetenskapliga metoder. Exempelvis: Hör någon våra böner? Jag vet inte om Dan Brown använde sig av konkret och sanningsenliga fakta när han beskrev detta, sjuka exempel, i boken. Och jag vet inte heller hur långt fram i forskningen som vetenskapsmännen är. Men Brown brukar basera sina böcker på ren och skär fakta, vilket han gör grymt imponerande. I bokens handling studerade en av huvudpersonerna människans själ. Hon mätte, med hjälp av en våg, själens vikt. Det hela låter rätt sjukt, men för att göra det enklare skall jag förklara:
En gammal och väldigt sjuk man (f.d läkare), ville hemskt gärna offra sin kropp åt vetenskapliga test och framsteg. Han lades därför i stor genomskinlig låda, lite av en kuvös. Ingen luft och inga lufthål. Ingenting fanns att tillgå, ordet vakuum är därför inte långt i från en precis beskriving. Innan locket lades på vägdes den gamla mannen. Och sex minuter senare, när mannan tagit sitt sista andetag, förändrades vikten. Inte mycket, men anmärkningsvärt. Vetenskapsmannen (i det här fallet kvinnan) mätte själen och den lämnade, bevisligen, kroppen.

Jag har aldrig varit intresserad av naturvetenskapen och alla dess experiment. Men låt oss tänka att noetiken kan besvara våra mest olösta och förbjudna frågor. Det skulle inte bara vara sjukt och en odiskutabel Nobelpris vinnare, det skulle ju även omkullkasta hela världshistoriens idéer och tänkanden.

Så mycket mer än att spela FIFA

Jobbar ju som beknat som personlig assistent. Även om jag önskar att arbetstiderna vore mer och bekvämare så trivs jag, för tillfället, väldigt bra med jobbet. Personligen har jag utvecklats som individ, ett annat perspektiv på livet får man definitivt. Och även om jag inte alltid tömmer diskmaskinen, städar mitt rum frivilligt eller dammtorkar hemma så får innehar man ett stort ansvar på jobbet. Och det sköter man. I kväll bär det av mot Göteborg. Frölunda möter HV 71 och jag och en ytterligare assistent tar med oss killen vi sköter om (och hans kompis). Det generar i vissa fördelar (VIP-lounge, gratis matchbiljett, gratis mat och en fantastisk hockeymatch som grädden på moset) och visst känner man sig privligierad. Sport i allmänhet, Barcelona och Zlatan Ibrahimovic är vår killes stora intressen och därför kretsar vardagen mycket kring just detta. Det blir därför mycket FIFA och alla tv-sända matcher med Barcelona och exempelvis Frölunda förekommer ständigt. Slappt och "ett hån mot oss vanliga arbetare" hör man ofta om assistenters arbetsuppgifter. Kan i viss mån hålla med om att FIFA inte är särskilt ansträngande. Men ibland blir jag så jävla lack på människor som saknar kunskap och förståelse. Vårt jobb handlar om att stimulera och sköta om en människa som vi, när hans föräldrar är frånvarande, har ett hundraprocentigt ansvar över. Om något skulle hända så kommer skuldkänslor som ett brev på posten och uttrycket "ta med sig jobbet hem" borde ibland exemplifieras med personliga assistenter. Ville bara få det sagt.

Best of 200-dagars

Imorgon går tydligen 200-dagars av stapeln. För ett år sedan var det vi som räknade dagarna och hade Napa i kikaren (visserligen funderar somliga av oss på att, återigen, göra Napa osäkert i juli-10) men tiderna förändras och studenttiden, our fucking time of life, är ett avslutat kapitel. Själv minns jag 200-dagars som igår. Jag, Filip och Dannyboy agerade musketörer och helt okryddat var den utklädnaden den bästa under Oscars den kvällen. Men å andra sidan, vem lägger till vem och vad man är utlädd till när dimman är som tätast? Att hälsa med de vanliga standardfraserna var för oss förstföddsa nittiotalister obekant. Istället kunde det låta: "Kul att se dig. Vad fin du är. Men vad ska du föreställa?" Jag antar att det lär bli samma grej imorgon. Annars var 200-dagars jävligt lyckat; Axel däckade på toaletten och vaknade upp full och utan minne dagen efter. Filip brände nästan ett fyrsiffrigt belopp i baren och själv brände jag 700 och som grädden på moset så stals mitt bankkort. Drygt 2000 länsades och största delen av pengarna spenderades på Akropolis enligt kontohistoriken. Så här i efterhand har jag funderat över det mest komiska med hela grejen och jag väljer mellan följande alternativ.

1. Att jag ringde, väldigt onykter, och spärrade mitt bankkort. Stackars Handelsbanken.
2. Att idioten till tjuv spenderade pengarna på stans sunkigaste pizzeria, vilken loser. Jag hade kanske inte väntat mig att killen skulle investerat i ett byggnadsprojekt eller skänkt bort pengarna till Röda Korset, men Face, MQ, Davids eller vad fan som helst?

200-dagars var överlag den sjukaste festen. Flest människor gjorde bort sig och flest människor hade svaga/obefintliga minnen av kvällen. Fantastiskt kul var det och jag är uppriktigt avundsjuk på alla treor som kommer beträda Oscars imorgon. Inte Daniel, fan vad jag älskar Sverige och åldersgränser!

Innebandyklubben Warberg

Vann idag, i mina ögon, årets match mot WIC med 9-4. En rolig match och en väldigt speciell sådan för egen del. Att beträda Idrottshallen var verkligen speciellt, sjuka minnen började att spelas upp i huvudet och det var verkligen förbannat ovant att spela mot Warberg och inte i den blåa dressen. Jag tycker verkligen om Warbergs seniorlag och jag är imponerad över juniorlagets sätt att spela och jag saknar förra året något sanslöst mycket. Men å andra sidan tycker jag hela föreningen är ett skämt. Vore det inte kul att, som Sveriges bästa lag (AIK innehar också den tronen), kunna skryta om sitt juniorlag och skicka upp talang efter talang i seniortruppen? Det vore fel att säga att WIC struntar i talangerna för att Daniel Gunnarsson (grym kille!) gör succé just nu. Även Oscar Lindengren förtjänar beröm.

Men jag är duktig på att räkna: Joakim Friberg, Mikael Hage, Simon Bundgaard, Pierre Gustafsson, Alexander Ek och även jag själv är rätt tunga namn att förlora. Listan kan fortsätta i: Kristoffer Elisson, Niklas Järläng, Daniel Larsson och om vi går tillbaka till det förra juniorlaget som splittrades så hittar vi spelare som Gustaf Zimmerman och Anders Larsson. Visst finns det spelare som väljer fotboll elller jobbet före innebandyn men flertalet av mina exempel (och det finns mer) var seriöst satsande på innebandyn. Lägg ihop ovanstående spelare med exempelvis Johan Ahlberg, Mattias Hallengärd, Alexander Berntsson och Andreas Nordenwall så kanske ni inser potentialen.

Tycker det hela är tragiskt, för att om Warberg kunde behållt alla talanger så hade vi/de förfogat över Sveriges bästa talangfabrik efter Riksinnebandygymnasiet i Umeå. Helt okryddat.

Tycker även att det kändes förbannat skönt att visa kaxiga, självsäkra och "jag-skiter-om-laget-förlorar-så-länge-som-mitt-barn-gör-mål" människor att Läjet var och för tillfället är bättre än Warberg. Inga namn nämnda.

I kissed a girl

Har alltid sagt att Robbie Williams är världens bästa liveartist, detta fantastiska perormance är heeelt sjukt!

Slaget vid Lutzen

Snart 500 år sedan Gustav II Adolf stupade vid slaget i Lutzen. 1632 var ordet, året då Sveriges stormaktstid fick ett drastiskt slut. Tydligen var Gustav II Adolf en jävel på att se dåligt och därför kom skottet som en överraskning. Men det mest noterbara var att dimman låg som tyngst just vid denna tidpunkt och det för oss osökt in dagens parallell som innebär lagfest på Ankarvallen. Äntligen får jag valuta för pengarna för övergången till Alé les blues, äntligen får jag vara med om en sjuk lagfest i sann TLIF-anda. Och inte är ni dummare än att ni ni förstår sambandet mellan Lutzens dimma och kvällen som väntar?

Nej, inte fan kan man vara så korkad.

Sen vet jag mycket väl att Lutzen är felstavat, men hur skriver man det där tyska u:et med två prickar?