Vad är det som gör...?

Trots en långtråkig, dryg och tröttsam dag så mår jag prima i detta nu. Jag tror det var fysträningen som gjorde susen. Fysträning är annat något man helst vill slippa och komma på en bortförklaring till. Men det gäller fan att bita ihop. Vi sprang 5 km i slingan, sprang upp och ner i trapporna på påskbergsvallens läktare. Vi hann även med fys i korridoren. Men vad är det så som gör att man orkar kämpa vidare när man springer ute i leran, alldeles själv ute i skogen? Vad är det som gör att man orkar kämpa vidare när kramperna är som värst och när tränare Hulténs röst når bristningspunkten? Vad är det som gör att man fortsätter fastän man bara vill hem till sängen?

Rätt svar: Tiden efter träningen. Dusch, underbar saft, bastu och avkoppling. Glöm inte heller en viss portion av Kalles musik. Killen lär sig, även om huvuddelen är inspiration av undertecknad.
Det är livet på en pinne, att sitta och njuta efter ett fyspass från helvetet.
Man känner sig så jävla stolt över sig själv.
När man sen anländer till hemmet så väntar ett halvt kilo (lite krydd kanske) lasagne från mormor och till råga på allt SHREK 3. Kan det bli bättre?

Att man sen knappt kan gå imorgon, det är en annan femma.
Somliga kommer nog undra om man inte blivit påsatt av en kille. Själv känner jag att jag kommer ha sjuk träningsvärk i rumpan, därför kommer nog en del blickar riktas mot mig.
Jag bjuder på det.

/ T.