Killen som tror sig veta hur man bloggar. Skriver om allt och ingenting i en ironisk och hårdkokt touch. Nästan ingen går obemärkt förbi.

torsdag 25 december 2008

Juldagen

Det var en underbar julafton igår. Tydligen hade jag varit snäll, i år igen, för fina presenter det fick jag. Rent generellt är det svårt att utse någon specill favorit, men "Replay"-parfymen och halsduken gladde mig lite extra, som sagt, stort tack! Det fanns ju som sagt, ett stort underlag för att skildra julen hos oss. Tyvärr, så skedde det inga större skandaler. Förutsättningarna fanns, 27 personer, alla från olika håll och kanter. Satkärringen från förra året, var med i år också, hon hade fullt upp med att passa sin dotter och tur var kanske det, hon var ovanligt lugn och tyst i år. Man kan ju inte göra bort sig varje år.
***
Nu vaknar man upp till juldagens solsken, marken glimrar från mitt fönster och det är en "härlig morgon" som Roger i "Rix Morgonzoo" alltid säger.
Det känns som om all julkänsla är borta, man längtar i flera veckor inför julen, 24 timmar är dock ingen lång tid och vipps är julafton över.
Egentligen borde man satt sig ner och bara njutit igår, istället tjötar man, super och äter, äter och äter. Pär Sandberg, min religionslärare hävdar alltid att vi svenskar är ovetandes om orsaken till våra "traditioner" (som för övrigt är hämtade från andra länder), kanske stämmer det? Jag tvivlar på att alla personer vid gårdagens bord visste om detta.
***
Juldagen innebär stor FEST. Först ska jag och Daniel (Daniel, försöker men han kan inte) vara seriösa och sociala inför pappas släkt. Han kommer inte överens med de helt enkelt. Jag vet inte, han har alltid förmågan att hacka på Lisa eller mig vid fel tillfällen, genast får han svarta blicken från mi abuela (måste skriva lite hemligt, jag tror att hon kanske läser detta) och han blir omedelbart mer "bortprioriterad" bland barnbarnen. Jag och Daniel ska bara äta, skaka i hand och prata lite. Efter det åker vi hem.
***
Jag avslutar med det bästa från kvällen igår: Morfars sångröst (han vägrade sjunga med i snappsvisorna) och Emmas tacksamhet. Emma fick överlägset flest julklappar av alla barn. Jag var och är bortskämd, det är liksom svårt att uppskatta allt man får. Emma däremot strålade däremot när hon öppnat alla paket, hon var glad och tacksam över allting. Mest glad var hon över en CYKELHJÄLM och BOKMÄRKEN?! Det är härligt med sådana barn.

Inga kommentarer: