Let it snow, I don't give a shit

Inkorgen - Från: Robin "Tja mannen, ska du med till Marocko på torsdag? Jag, du och tjejerna. 2900"

Ett enda sms räcker. Varför inte, tänkte jag. Från att ha varit deprimerad, trött och allmänt down så förvandlas tillvaron till något av det helt motsatta. Bara grejen av att få se grönska och sol gör mig salig. Grejen av att åka till ett varmt land, långt i från Sverige med kompisar och en flickvän som man älskar gör mig euforisk. Snön som retat mig i månader nu ger jag fullständigt fan i. Sönderdissar den totalt verkligen, lämnar när den som en övergiven kattunge. Och om den nu råkar ligga kvar när vi kommer hem så fine. I don't care.

Jag känner alltså ingen som helst skam, saknad eller smärta när jag lämnar Sverige på torsdag morgon. Jag stiger helt enkelt ut som en ny människa i Marocko och Aga-fucking-Dir. Den tanken gör mig fantastiskt glad.

Giganternas kamp

"Fajt med Chara vore bra". Med dessa ord har Douglas Murray kanske öppnat för den största höjdpunkten i hela OS om nu Slovakien vinner mot Norge. Jag menar, tänk er dessa två i ett vilt jävla hockeyslagsmål. Tufft, hårt men ärligt. Kommer så väl ihåg när Chara lirade i Elitserien. När "lille" Dan Hinote på 174 cm gav sig på jätten, då i Färjestad. Jag menar, Chara är med skridskor mätt, cirka 220 cm lång och väger 120 kg. Och ja, Chara förnedrade Hinote ganska rejält. Jag leker med tanken att Murray sätter in en tackling av detta slag på just Chara. De hade inte bara startat tredje världskriget. Nej, Murray hade på egen hand vunnit matchen åt Sverige då han plockat bort Slovakiens viktigaste spelare. Förstå mig rätt. Jag är ingen fascist som förespråkar våld. Men i hockeyns värld är slagsmål och tufft spel en del av charmen. I mina ögon kan en perfekt tackling a´la Kronwall/Murray vara lika snyggt som exempelvis Bäckströms mål i morse. Shit vilka förväntningar jag har inför matchen på onsdag!

OS godbit!

Den typiska svenska folkfavoriten ute i stugorna bör ju utan tvekan vara Charlotte Kalla, denna solstråle som får ett pissigt arrangerat olympiskt spel att lysa. Fan, hennes leende smälter nästan mer isar än Elin Hedbris, det säger lite. Eller varför inte Björn Ferry? Denna frispårkige killen från Norrland som tystade kritikerna och tog hem det första guldet i sin gren på drygt 50 år. Anja Pärson existerar också. Denna helgalna tjej som kastar sig ut i branten gång efter gång. Och för att vara sentimental och ärlig så var hennes krasch otäck, men "friskt vågat, hälften vunnit"-insatsen gör nog många svenskar ännu mer stolta.

Och visst, vi kan känna sympati med alla svenskar som missar medalj med hårsmåner. Men så länge som idrottarna uttrycker sig "Jag är nöjd med min prestation, kunde inte gjort det bättre" så får de ingen sympati från min sida.

Nej, min sympati och min hängivenhet går till en kille med ballar av stål. Man skulle rent av kunna säga att jag är en fanatiker. För varje gång han beträder isen så klappar mitt hjärta fortare. Och tro mig, jag är inte kär. Bara så jävla förväntansfull. Förväntansfull på vad som komma skall. För när Douglas Murray beträder planen går ingen säker. Får fan gåshud när jag ser denna best spela och framför allt tackla hockey!

Douglas Murray gör hela ishockeyturneringen, ja hela OS intressant!

En stad som håller andan

Tycker David Birgersson mystiska försvinnande är fruktansvärt hemskt och läskigt. Även om många inte (jag tillhör en av dem) knappt känner killen så lider samtliga med alla anhöriga till David. Har faktiskt börjat spekulerat i vad detta försvinnande kan få för ringar på vattnet. En del av alla Varbergs ungdomar lär säkerligen "tänka efter före" innan man beger sig ut i Varbergs nattliv. Fan vad jag hatar dessa oförklarliga försvinnanden!

Nakenlek

Fantastiskt kul video, sanslöst träffsäker!