Dreams are coming true

Gah! Vilken sjuk dag! Solen har stekt bra, temperaturen har varit ljummen och påsklovet infinner sig. Ett problem: Tobbe gör projektarbete. Tobbe kan ej njuta av vädret och lovet.
***
Att bo i radhus innebär många problem. Det finns en stor risk att du stör dig på grannarna, men även det omvända, att grannarna stör sig på dig. Jag tror det sistnämnda speglar familjen Larsson rätt bra på Hajvägen. Hur som hest så infinner sig en rätt mysig stämning nu under våren. Grillarna tänds och småbarnen spelar fotboll ute på ängen. Jag minns det som igår, första året vi flyttade hit. Jag och Daniel spelade fotboll mot farsan (tror knappt det hänt sen dess). Farsan lät oss alltid vinna. Orsaken var Daniel, som var världens sämsta förlorare när han var ung. Helt okryddat så sprang han till skogs om han inte läts vinna. Han kunde sitta gömd ett tag för att timmen senare dyka upp och be om en returmatch. Idag har han tagit det till nya höjder. Nu kastar han Xbox-kontroller i huvudet på folk. Allt för ofta är det jag som får bulorna.
***
Bättre var det förr. Jag och brosan spelade alltid fotboll på "Dagis arena" på mornarna. Riktiga morgontuppar var vi. Stod där och spela, förmodligen väckte vi en del på området. Jag minns en morgon då jag själv stod och kickade bollen. Seriös kille som jag var så gjorde jag 20 armhävningar på stället. Då springer en pensionär och kommenterar: "Jaha, här börjas det tidigt, lycka till i framtiden!" Lite coolt svarade jag tillbaka: "Ja, om man vill bli bäst är det läge att börja nu." Nu, så här, 10 år senare spelar jag i division 5...
Dreams are coming true!