Är fruktansvärt trött. Trött i huvudet och kroppen skriker efter sömn. Dagens tillvaro blir därför tung, grå och blasé. Vädret är inte direkt sommar. Åskan och regnet pendlar mellan att existera. Och imorgon börjar träningen med GIF igen efter uppehållet. En träning där man kommer spotta blod, få kramp och slutligen avlida. Jag vill verkligen inte. Och jag har redan nu börjat planera över hur jag bäst slipper vintern (läs: grått väder och regn) i Sverige. Tänker inte uppleva ett helt vinterhalvår i Sverige. That's it!
Men varför vara bitter? En fantastisk flickvän, ett bra och givande jobb och ett gäng mycket bra polare finns på den positiva sidan av livet för tillfället. Samtidigt befinner vi oss i sommaren. Den heligaste och bästa årstiden av dem alla. Det är svårt att uppskatta tillvaron. Det är kanske först i november/december, då mörkret, tröttheten och den stundande depressionen infinner sig som man inser: "fan tobbe, söndagen den 19 juli var kanske inte så dum i alla fall?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar