Jag fick ett mail igår, av Torbjörn Ahlberg, min f.d innebandytränare som numera är retstickan nummer 1. Mailet löd: "Apropå innebandycuper: Har du glömt hur kul det är att vinna? Det gjorde ni varken i Storvreta eller i Gothia." Faktum är att vi vann matcher, både i Gothia och Storvreta, så nej jag har inte glömt det. Jag ska dock bli nostalgisk och återgå 8 år tillbaka i tiden. Dumleslaget år 2001, pojkar 10.
***
Det vore dumt att säga att vi var oseriösa, när man är 10-11 år så är kanske inte spelsystemet det viktigaste, men vinnarmentaliteten var den samma. Jag tycker vi har blivit rejält "uppfostrade" med detta, Torbjörn var en dålig förlorare. När han inte fick som han ville så sade han i från, fråga bara Mr Kines till domare. Men men, nu var det inte Torbjörn vi skulle prata om, jag har inte hela dagen på mig. Om jag ska vara helt ärlig så minns jag inte gruppmotståndarna, inte heller minns jag slutspelet. Jag minns dock att vi mötte Huddinge i final. De hade ruskigt fula dräkter, dock inte fulare än våra. Vi tog ledningen med 1-0, de vände på steken och 19.48 gjorde de 2-1. Då återstod det 12 sekunder av matchen, vi samlades och enades om att plocka målvakten. Det gjorde vi, när det återstod en sekund kvar så kvitterade Johan (denna 10, eller nej 8-åring) med ett jätteskott uppe i krysset som vi inte har sett skymten av sen dess. 20 sekunder in i Sudden Death avgjorde vi, Torbjörn och hela laget blev adlat. Nej, kanske lite Santa Maria. Vi var dock det första laget i Warbergs historia som vann Dumleslaget, STORT är ordet.
***
Det kanske var ett tag man stod som segrare, senast var DM 2005, det får bli ändring på detta. Vårt mål med Gothia Cup detta år: Vi vill förbättra vår fjolårsplacering (2:a).
Kunde inte låta bli att kopiera Tobbes uttalande i tidningen Line-up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar