Jens Lapidus

För mig betyder semester avkoppling och avkoppling är detsamma som en riktigt bra bok. Därför tog jag tillfället i akt att läsa om "Aldrig fucka upp" i Agadir. Tillsammans med "snabba cash" tillhör den absoluta toppen av alla böcker jag läst genom åren. Inte bara på grund av dess handlingar eller på grund av Lapidus realistiska skildringar av den undre världen. Det är stilen jag är svag för! Lapidus skriver så jävla hårdkokt, kort och precist. Så jävla ärligt och helt utan sympati i vissa avseenden. I mina ögon finns det ingen bättre i att förklara människor eller olika miljöer. Låt mig ge er ett smakprov:

"Babak- lika hög som skyskraporna i Dubai."

"Nyårsafton skulle bli top of the line. De skulle knulla in det nya året så hårt att brudarna inte kunde gå förrän på tjungondedag Knut, eller vad det nu hette."

Och ja, det finns så mycket mer. Tilläggas bör ju även att Lapidus vid "sidan av författarkarriären" är advokat. Med andra ord drar han inte bara in snabba utan också feta cash. Vem bangar ett sådant liv om sisådär 10 år?

Poeten Anton K

Det finns dagar då det går att hålla humöret uppe. Sedan finns det dagar likt denna. Då allt känns genomruttet, tragiskt och bedrövligt. Måndagen den 8 mars ger mig fan inget hopp. Den ger mig inga positiva tankar om framtiden eller veckan. Jag är så jävla trött på Varberg. Trött på att ta busslinje 1 till Varberg, trött på att veta allt om varenda jävla kotte i stan, trött på att försöka se ljust på arbetssituationen när man jobbar kvällar och helger. Jag är så trött på Varberg att jag hade kunnat spy ner halva jävla fästningen. Trött på alla som botar sin identitetskris med att hänga på Oscars som någon Onoff-stekare eller supa sig redlös varje vecka för att undgå och förtränga alla bekymmer. Trött på att se att snön aldrig smälter och inse att sommaren är så mycket längre bort än vad folk tror. För att citera Anton K så kanske jag "ser allt svart och vitt" och alltid "är missnöjd med nåt" och ja, jag förnekar inte det. Men jag är perfektionist, nöjer mig inte med en halvtaskig tillvaro. Kanske är han så jävla rätt ute, den där Anton K. Kanske är det så "att den här staden äcklar dig när du är ung"? Vill just nu bara dra iväg långt borta med de människor som står mig närmast.

Agadir hade mycket som inte gick att hänga i granen. Jobbiga och äckliga nordafrikaner som var bedrövliga på engelska, kåta på både pengar och blonda tjejer och inte kunde laga kyckling utan att turister som jag och Robin blev magsjuka och fick både diarré och spya som ett brev på posten. Ändå var det på många sätt himmelriket. En nästintill problemfrivecka med tre enkla, och fantastiska människor där dagens största problem var vilken typ av restaurang vi alla ville äta på. Det har redan gått fyra dagar sen flygplanet landade på Landvetter men jag saknar fan-i-mig Agadir nästan lika mycket som studentveckorna.

Och Elin, du vet din betydelse och ditt inflytande på mitt liv.
Fantastisk kan andra tjejer vara.
Elin hör inte hemma i den kategorin, hon är så mycket högre upp.

Let it snow, I don't give a shit

Inkorgen - Från: Robin "Tja mannen, ska du med till Marocko på torsdag? Jag, du och tjejerna. 2900"

Ett enda sms räcker. Varför inte, tänkte jag. Från att ha varit deprimerad, trött och allmänt down så förvandlas tillvaron till något av det helt motsatta. Bara grejen av att få se grönska och sol gör mig salig. Grejen av att åka till ett varmt land, långt i från Sverige med kompisar och en flickvän som man älskar gör mig euforisk. Snön som retat mig i månader nu ger jag fullständigt fan i. Sönderdissar den totalt verkligen, lämnar när den som en övergiven kattunge. Och om den nu råkar ligga kvar när vi kommer hem så fine. I don't care.

Jag känner alltså ingen som helst skam, saknad eller smärta när jag lämnar Sverige på torsdag morgon. Jag stiger helt enkelt ut som en ny människa i Marocko och Aga-fucking-Dir. Den tanken gör mig fantastiskt glad.

Giganternas kamp

"Fajt med Chara vore bra". Med dessa ord har Douglas Murray kanske öppnat för den största höjdpunkten i hela OS om nu Slovakien vinner mot Norge. Jag menar, tänk er dessa två i ett vilt jävla hockeyslagsmål. Tufft, hårt men ärligt. Kommer så väl ihåg när Chara lirade i Elitserien. När "lille" Dan Hinote på 174 cm gav sig på jätten, då i Färjestad. Jag menar, Chara är med skridskor mätt, cirka 220 cm lång och väger 120 kg. Och ja, Chara förnedrade Hinote ganska rejält. Jag leker med tanken att Murray sätter in en tackling av detta slag på just Chara. De hade inte bara startat tredje världskriget. Nej, Murray hade på egen hand vunnit matchen åt Sverige då han plockat bort Slovakiens viktigaste spelare. Förstå mig rätt. Jag är ingen fascist som förespråkar våld. Men i hockeyns värld är slagsmål och tufft spel en del av charmen. I mina ögon kan en perfekt tackling a´la Kronwall/Murray vara lika snyggt som exempelvis Bäckströms mål i morse. Shit vilka förväntningar jag har inför matchen på onsdag!

OS godbit!

Den typiska svenska folkfavoriten ute i stugorna bör ju utan tvekan vara Charlotte Kalla, denna solstråle som får ett pissigt arrangerat olympiskt spel att lysa. Fan, hennes leende smälter nästan mer isar än Elin Hedbris, det säger lite. Eller varför inte Björn Ferry? Denna frispårkige killen från Norrland som tystade kritikerna och tog hem det första guldet i sin gren på drygt 50 år. Anja Pärson existerar också. Denna helgalna tjej som kastar sig ut i branten gång efter gång. Och för att vara sentimental och ärlig så var hennes krasch otäck, men "friskt vågat, hälften vunnit"-insatsen gör nog många svenskar ännu mer stolta.

Och visst, vi kan känna sympati med alla svenskar som missar medalj med hårsmåner. Men så länge som idrottarna uttrycker sig "Jag är nöjd med min prestation, kunde inte gjort det bättre" så får de ingen sympati från min sida.

Nej, min sympati och min hängivenhet går till en kille med ballar av stål. Man skulle rent av kunna säga att jag är en fanatiker. För varje gång han beträder isen så klappar mitt hjärta fortare. Och tro mig, jag är inte kär. Bara så jävla förväntansfull. Förväntansfull på vad som komma skall. För när Douglas Murray beträder planen går ingen säker. Får fan gåshud när jag ser denna best spela och framför allt tackla hockey!

Douglas Murray gör hela ishockeyturneringen, ja hela OS intressant!

En stad som håller andan

Tycker David Birgersson mystiska försvinnande är fruktansvärt hemskt och läskigt. Även om många inte (jag tillhör en av dem) knappt känner killen så lider samtliga med alla anhöriga till David. Har faktiskt börjat spekulerat i vad detta försvinnande kan få för ringar på vattnet. En del av alla Varbergs ungdomar lär säkerligen "tänka efter före" innan man beger sig ut i Varbergs nattliv. Fan vad jag hatar dessa oförklarliga försvinnanden!

Nakenlek

Fantastiskt kul video, sanslöst träffsäker!